Fattar ni?!



Den är den tjugotredje december. Jag sitter vid bordet med fyra tända ljus, skinkmackor och pepparkaksfil. Hur jävla sjukt är inte detta? Min kropp är kvar någonstans i november och jag vet inte riktigt hur den ska komma ifatt. Man jagar och jagar men kommer ändå aldrig fram. Just i denna sekund ångrar jag mig en liten aning, lovade att börja jobba klockan nio istället för tolv. Säkert den där förra söndagen som tar emot, att jag valde att avstå mitt pass till förmån för vila. Så nästan hela den tiden tar vi igen idag och sen kan jag möjligtvis få slippa känna skuldkänslor! Det är bara idag med, sen tar jag tre dagars julledigt. Det var längesen det!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0