Latexsara

 

 

Jag är inne i en liten "kämpa-period", det har jag för övrigt varit ett ganska bra tag, med mycket konsekvent tänkande. Just det här med att du själv bär ansvaret över din egen person. Jag mår nästan lite dåligt av människor som ylar om allt emellan himmel och jord. Om allt de är missnöjda med. Missförstå mig inte, sådan kan jag också vara. Men den stora skillnaden är att jag är en görare. Jag har inte alltid varit på detta sätt, men jag fick själv med hjälp av handlingskraft ordna upp det. Man kan, om man vill. Det mesta går trots allt att lösa, genom att använda sig av en varierad mängd kraftansträngning. De facto tror jag att flertalet människor faktiskt vill leva det liv dem gör, med sitt gnäll. Många gånger är just gnället den gemensamma nämnaren, och jag kan se att jag själv befinner mig mitt i den cirkeln ibland. Jag vet.. (Snacka om att tala emot sig själv). Lite gnäll i lagom mängd kan kanske till och med vara bra, kräka av sig lite så att man inte exploderar inombords. Men jag hatar att gnälla, jag går omkring med en svart aura och sprider hemskt dålig stämning. Jag hatar mitt negativa jag och jag älskar mitt positiva. När jag är nere så är jag deep down in underground kontra min effektivitet och självkänsla som spränger taket när jag är mitt bästa jag. Min balansgång mellan svart och vitt hade jag verkligen behövt att förbättra. Det kan vara fint med lite gråtoner däremellan. Men en sak som är jävligt säker är att efter att jag slutade vara mitt mjäkiga jag och gav mig fan på att sätta värde på mig själv så mår jag mycket bättre inuti. 

 

 

Älskar rubriken by the way.