Inatt sover jag gott

Idag klockan fjorton fyrtiofem lyckades jag äntligen med att ta mig in på den sjukt överbelastade antagning.se. Jag visste ju det. Har varit stensäker från den dag jag fick se mitt meritvärde. Jag hade bestämt mig och jag hade inte accepterat något annat. Jag skulle komma in, jag visste det. Men nu de närmsta dagarna, och efter den senaste tidens all dramatik, har jag börjat tveka. Kanske att jämföra lite med bröllopets "kalla fötter" så att säga. Fast i en annan bemärkelse. Jag har gått omkring med ett olustigt illamående som har stått mig så långt upp i halsen att det hade kittlat i gommen. Jag har varit så förbannat självsäker att jag gick och blev osäker. Det fanns ingen förberedd reaktion ifall svart text på vit skärm hade visat att jag inte blivit antagen. Det fanns inte, det fanns bara inte i min värld. Jag slapp vägra att godkänna det, och just nu känner jag bara att DET LÖSER SIG. Mina närmsta kidnappade mig när jag kom hem från jobbet, i ett töcken av eufori blev jag utbjuden på picknick på en filt vid vattnet. Med, inte att förglömma, fantastiskt vin som var precis vad jag behövde. Tyckte att jag förtjänade ytterligare ett glas nu ikväll så här sitter jag i soffan och unnar mig att dricka ifrån det fina glaset.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0