Latexsara

Måste be om ursäkt för världens sämsta uppdatering, men det är mycket just nu. Även att jag tycker och tänker och säger, och står för detta eftersom att det går emot mina principer att göra annat, så är hela mitt jag i standbyläge. Eller alltså det är jag ju inte. För jag krigar. Och jag krigar tills att jag inte kan kriga mer, för jag gör det för min egen skull. Och jag hade aldrig kunnat förlåta mig själv ifall jag låtit någon annan köra över mig med en traktor då jag hade kunnat ställa mig upp och ta två steg åt höger. Då hade jag kanske klarat mig ur situationen med enbart en klämd tå istället för att bli halvt ihjälkörd. Klarar man det så tar det heller inte lika lång tid att läka. Jag är stark. Jag är riktigt stark, men den där klämda tån gör att det blir väldigt svårt att andas emellanåt. Så jag krigar och jag gör det med tungt bröst, seriöst det ena hänger snart ner i knävecket så tungt det är. Nej, inte seriöst alls, men jag lägger mig inte ner och dör. Så standby? Nej. Men det är så mycket väntan just nu och jag kan inte göra annat än att vara i standby. Jag tror att det är ett omedvetet agerande från hjärnan för att samla ny kraft. Men vad vet jag? Hur som helst så blev jag tacksamt besviken när jag fick samtalet om att kvällens zumba blivit inställd. Det är en sådan dag, jag visste att vi inte skulle bli många ikväll. Haft den känslan hela dagen, jag har deppat ner mig över detta och blev tacksam när det inte blev något. Samtidigt blev jag besviken då jag vet att jag hade behövt det, har ju så dåligt med energi just nu så jag hade behövt göra av med lite för att samla ny. Är ni med?