Latexsara

Jag är jävligt bra på att hinna med många saker på kort tid. För igår hade jag sjuhundrafemtioelva grejer to do. Men jag hann. Och jag hann i tid! Det var bara en sak jag inte riktigt kom ihåg att göra. Äta. Och det la tyvärr grunden för mitt dåliga humör på väg ner till Lund. Detta dåliga humör gick också ut över den enda andra människan i bilen. Mami. Och alltså jag är så himla ledsen att det gick ut över henne, det var inte henne jag var arg på. Egentligen var jag inte arg på någon, jag var ju bara hungrig. Men! Till mitt försvar säger jag också att komma med dåliga påståenden och dumma frågor när man vet att någon redan är på dåligt humör är ju inte särskilt genomtänkt. Som tur är känner ju mami mig och hon vet att jag inte menar något illa när jag fräser tillbaka. Jag använder bara en väldigt hetsig ton. Ja som jag skrev tidigare så kom vi iväg, och vi gjorde det i ganska god tid då vi körde klockan ett och lillasysters utspring var schemalagt klockan kvart över fyra. Vi tyckte det hela var toppenbra eftersom att vi behövde ut på stan och fixa ett par ärenden (studentpresent, välplanerat någon?). Klockan två plingar ett sms till i mobilen där det står: "Ni ska vara här klockan tre på teatern, då är det ceremoni.". Vad bra att hon säger det nu tyckte vi, vilket vi även svarade henne. Och responsen blev att hon preciiis fått veta detta. A men shit, då blev det helt plötsligt brådis. Och mamma blev helt hysteriskt eftersom att hon nu inte skulle hinna sätta sig och dricka kaffe! Alla ni som känner mig och mami förstår precis vad jag pratar om nu. Helt förvirrade efter att vi lyckats parkera såg vi oss omkring och insåg att man tydligen skulle dra med sig både studentskylt och det hav av blommor som låg välpaketerat i bilen. Så med händerna fulla och med mobiltelefonen i örat (fick ju ringa pappa som stod i hotellduschen i malmö) kom vi äntligen fram till kaoset i Folkets hus där Lunds Dans och Musikalgymnasium håller till. Mamma väste att hon VAR TVUNGEN att få en kopp kaffe samtidigt som hon rusade iväg ut genom dörrarna igen, så jahopp där stod jag ensam kvar med kanske ett tvåhundratal andra personer. Lika snabbt som hon försvann var hon tillbaka igen. Jag skulle ha tagit tiden, det var nog rekord! Söt som hon är så hade hon handlat även till mig. En hallonsmoothie. Hon var väl trött på mitt dåliga humör kanske.. Inne på teatern fick vi väldigt bra platser och vi kunde sörpla på våra drycker i lugn och ro. Ceremonin var jättefin och lillasyster satt och grät redan efter ett par minuter. Mami satt med filmkameran och zoomade in, jag lovar det man hör oss säga på filmen sen är "Ah naaaej hon sitter och lipar redan.." Och sen fnissar vi. Känslosamma* Nej men faktiskt så blev man lite rörd. Mindes tillbaka på min egen studentdag. Och jag ljuger inte när jag säger att det var verkligen en utav de bästa dagarna i mitt liv. Sorgligt, tjaa på ett sätt. Men jag var så himla lycklig över allt jag tog med mig ifrån min gymnasietid. Och jag bara älskade alla mina vänner som var med mig den dagen. Hade nog kunnat hångla upp dem en efter en. Så mycket älskade jag dem den dagen, och det var deras förtjänst att gymnasieåren gick så fort och så jävla bra. Nu halkade jag in lite på ett sidospår känner jag, så tillbaka till gårdagen. När vi hade fått något i oss så lugnade nerverna ner sig. Vi mötte upp pappa utanför byggnaden när ceremonin var över och jag hann springa ett utav mina två ärenden. När jag kom tillbaka efter min färd i högklackat på kullersten (JAG HATAR KULLERSTEN), i grym jävla blåst by the way, så hade det hunnit ansamlas en rejäl massa av människor i finkläder och gamla studentmössor. Och tjugo minuter över fyra kom det första gänget utspringandes, däribland lillasyster. När hon hittade oss i röran hade hon sminkränder på kinderna och gråsotade mascaraögon. Hon var så glad och så ledsen. Lite sorgligt att se en sån saknad hos alla studenterna redan minuterna efter att de sprungit ut. Måste vara en sjuhelsikes grym skola det där. Jag minns hur jag och J, när jag gick i tvån och hon i trean, mailade LDMG och frågade ifall vi kunde få gå om gymnasieåren på deras dansskola. Haha ja herregud, som tur var såhär i efterhand fick vi inte det. Det hade varit en sjukt cool upplevelse, men jag skulle samtidigt aldrig vilja byta bort mina medieår och de vänner jag har fått därifrån. Gårdagen var det ja. Det var riktigt bra ös när ungdomarna hoppade upp på lastbilsflaken med hyrda dj's. Jag, mamma och pappa tog oss ut på stan och lyckades ganska smidigt lösa våra presentbekymmer. Tillbaka till bilen och därifrån till Stadsparken där det var bord bokat. Det mest sjukt osmarta vi kunde göra var precis det vi också gjorde.Vi lämnade bilen på parkeringen och gick hela vägen. I ösregn. On high heels (jag). Vi satt ute under tak, och det hela var ganska mysigt. Totalt tre studentfamiljer var vi som samlades för en egen ceremoni med middag och vin. Då visade det sig också att tydligen visste alla utom såklart lillasyster att det var en officiell ceremoni som började klockan tre. Oj, sa hon, det har jag nog missat. Givetvis. Fröken "Äsch-det-löser-sig". Vi gav pappa skjuts ner till hotellet i Malmö, och det gick mycket smidigare än förra gången då jag inte vet riktigt vad någon av oss sysslade med. Men det är en annan historia. Väl hemma var jag så trött att jag somnade på soffan och vaknade klockan fyra i natt. Tog mig in i sängen, efter att ha borstat tänderna!, och sov till klockan var kvart i tolv. Så ja. Mycket mer än så har jag för tillfället inte att dela med mig av.