Latexsara

Först och främst.. Aaaa vad jag stör mig, har inte kunnat logga in på blogg.se på hela dagen (beroende?). Nästa sak, alltså jag är helt schizofren. Ska börja med att förklara att jag kommit underfund med anledningen till min trötthet! Mina nya allergitabletter. När jag förnyade mitt recept nu för någon vecka sen så bytte distriktsköterskan sort, för den jag använde för tillfället stod inte längre med på skånelistan (? who cares, ge mig det som funkar!). Den sort jag fick kom jag ihåg att jag har haft förr i tiden. Förr i tiden. Låter som jag är minst tjugofem år äldre än vad jag är! Men jag fick byta pga något, vilket jag inte mindes. Men det gör jag nu! Okej, att jag ville berätta det här är faktiskt väsentligt för historian, så åter till ämnet schitzofreni. På jobbet idag bytte jag av i kassan direkt efter lunch, och jag var så trött så att hade jag blundat i mer än två sekunder så lovar jag att jag hade somnat där sittandes på stolen! Fram kommer en av våra mest gulliga stammisar i äldre medelåldern och plockar upp sina varor på bandet, och vi kör samma gamla vanliga jargong som alltid. Då hände det! Framför mig ligger alltså den största jävla zucchinin jag någonsin har sett. Den var stor som ett basebollträ. Jag skämtar inte. Och jag mitt i all min dimma börjar skratta så smått och utbrister just detta. Att det här är den största zucchinin jag någonsin har sett! Snacket gick vidare men jag kunde bara inte låta bli att ta upp ämnet IGEN! Alltså herrejisses, jag har aaaldrig sett en så här stor zucchini förut! Söta L (min kund) skrattade hon också med den där pilimariska blicken som hon brukar ha. Nä men alltså Den är verkligen inte att leka med, uttrycker jag. Hon svarar mig någon som jag inte hör. Ursäktande frågar jag vad. Hon svarade att "Du sa att den verkligen inte är att leka med, och då sa jag att Nej, det har jag inte tänkt heller! Jag ska hem och visa den för min man.".. I ungefär tre sekunder så stod min hjärna helt still innan jag begrep vad hon faktiskt sa. När jag sen registrerade att hon småfnittrade åt sig själv så fick jag ett sådant riktigt jävla asgarv. Helt seriöst så sprutade tårarna ur ögonen på mig och jag hade fruktansvärda svårigheter att betjäna personerna därefter. "Öh hur mycket blev det?" frågade mig kunden vars varor jag hade dragit igenom av ren reflex i mitt skrattanfall. Jag bara satt och grät och bad honom kolla efter själv, för jag såg ingenting! Snacka om trötthet där. Vi kom i alla fall fram till att vi haft ett väldigt befriande samtal och avslutat det på ett härligt sätt! Tio minuter senare slutar jag för dagen, stannar kvar aaalldeles för länge på jobbet innan jag väl kommer därifrån, beger mig hemåt, och blir på dåligt humör. Fattar ni?? Hur kan det vända så? Har stört mig på allt, och hade kunnat dö för lite egentid! Så jävla sjukt. Har unnat mig några feta skivor Grana Padano (LOVE) och insett att jag behöver gå och lägga  mig typ.. Nu. I alla fall om jag ska orka med hela morgondagen. Så kiss n hug.