Dans. Det är livet.



Lyssnar sönder Limbo just nu. Kollade på videon och blev kär. Jag dööööööör vad jag saknar att dansa så. Jag är en bra dansare det vet jag, men fatta vad jag hatar att jag är så jävla svensk och inte mer latino med afrokrull. I love latino. Kanske härstammade därifrån i ett tidigare liv, därför man känner en så stark koppling. Nu svider mina ögon och jag ska gråta mig till sömns och drömma om att vara sydamerikansk.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0