En hjärnas tankegång
Konstigt att huvudet känns som kola när den enorma mängd snor jag har snutit ut kommer därifrån. Sen till en fråga som är lite kopplad till detta. Är det brist på självdisciplin när man sitter sjukt opepp med skadad kurslitteratur framför sig? Är det brist på självdisciplin när man är sjukt opepp eftersom att man ändå inte förstår ett dyft av vad kvacksalvaren till författare vill få ut av sin ointressanta text? Jag vet faktiskt inte det. Samma sak upprepas om och om och om igen. Trots detta förstår jag inte syftet. Snacka om dålig pedagogik, jag hade känt mig fett misslyckad. Varför är det alltid så att man längtar fram i tiden, bara för att längta tillbaka när man väl är där? Och varför hittar man alltid nya saker att vilja ändra på? För att man förändrad med tiden såklart, jag vet, men ibland bara undrar man ändå. Just nu längtar jag tillbaka till London, så därför längtar jag tre veckor fram i tiden. Då är jag där igen. Underbara, älskade London. Som jag saknat dig.
