Latexsara

I morse var det samma sak som alla andra morgnar. Min tid tar alltid slut. Jag är som värsta zombien på morgonen, allting går i ultrarapid. Jag fattar verkligen inte hur allting kan ta så lång tid! Det är precis som att kroppen inte hänger med hjärnans direktiv. Nu var jag sjukt trött i morse, det ska erkännas, och det tog mig tjugo minuter bara att komma upp ur sängen. Inte för att det är så att jag skuttar upp vanligtvis, men tjugo minuter är ovanligt lååång tid för mig att bara resa mig upp. Det jag då vill komma till med det hela är att jag blev sen som fan, besviken på mig själv för att jag fick ta bilen idag. Jag som börjat få in vanan att cykla. Kommer ner till stationen bara för att upptäcka att tåget är tio min sent. Fattar ni! Den känslan är så jävla irriterande. Visst, asbra att jag hann med tåget men då kunde jag ju CYKLAT. Jag längtar efter två dagars ledighet. Some time off. Två dagar, det räcker.. Jag nöjer mig med det. Men det är detta allting grundar sig i just nu. Min trötthet. Så tänker ni säkert nu, ja men hallå ledig nu igen? Precis varit i London. Skulle bara vilja klargöra att London inte direkt var semester. Det var minst lika intensivt som den vanliga vardagen.