Vänder det nu



Idag har jag varit en enda stor virvel av känslor. Ångest, nervositet, självförtroende och adrenalin. Bland annat. Kände för att kräkas i morse när jag vaknade och har haft trötthetshuvudvärk hela dagen. Har bara förträngt det, varit sjukt fokuserad på att sätta den här tentan. Sprang och kissade tre gånger innan jag gick in i salen, kände magen vända sig ut och in. Fick mitt häfte och började skriva. Skrev och skrev och skrev. Skrev ner blyertsen på tre pennor. I förväg hade jag bestämt mig för att svara på allt, även om jag kunde svaret eller ej. Blev nästan förvånad när jag svarade på frågor som jag inte mindes att jag hade lärt mig. Det tog mig nästan på pricken tre timmar och jag kände mig faktiskt nöjd!? Då får jag genast känslan av att ha misslyckats. Något måste vara fel. Men det är någonting idag, det är någonting med mig som har förändrats. Inte bara idag utan jag har märkt det sen jag började plugga igen. Jag ställer inte till med en offentlig pajkastning mot mig själv längre. Det gjorde jag förr. Fick jag inte alla rätt så kunde jag känna mig så misslyckad. Idag vet jag att jag inte har alla rätt, fick ett hjärnsläpp på det enklaste av allt. Men det spelar liksom ingen roll. Jag struntar i det. Det viktiga är att jag kan det. Jag har lärt mig det. Jag fick även tillbaka en gammal rättning idag, treskalig bedömning och jag fick full pott. Blev glad, lite överraskad men det var inte så att jag jublade direkt. Det spelar ingen roll, jag hade nöjt mig med ett vanligt godkänt. Jag gör inte detta för att få bra betyg, detta gör jag för att jag tänker bli bäst på det. Bli bäst blir man genom att göra misstag och lära sig. Men om vi ska återgå till tentan så är det självklart ett krav att jag blir godkänd för att klara kursen, men jag tror nästan att jag vågar säga att det inte ska vara några problem. Sitter jag här och är mallig nu så ska ni se att den kommer tillbaka ej godkänd bara för det. Men vet ni? Jag hörde ett par stycken från andra året sitta och prata, dem hade tentat om idag. De pratade om att det var så svårt den här gången, jag tänkte att dem kan väl ändå inte mena allvar! Jag hade förväntat mig det värsta, och det värsta hade varit tio gånger värre än detta. nu ska jag andas.










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0