Mat va e de
Fick ett psykbryt inombords för en liten stund sen. Först på den förbannade skrivaren som inte gör som jag vill. Hur extremt svårt ska det vara att trycka ut två jävla papper. Aaalldeles för mycket begärt visade det sig. La ner försöken och dumpade mina sparade uppgifter någonstans på datorn. La benen på ryggen och kubbade bort till bussen, överlycklig över att hinna hem en timme tidigare än planerat. Jo men där står även halva Rosengård och väntar, på en FÖRSENAD buss. Hade kunnat strypa tanten *förfinat uttryck* som körde. Stannar överallt, även där hon inte behöver. Givetvis missar jag tåget hem och blir sjukt deprimerad. Och arg och trött och irriterad. Stör mig på allt. Har inte ätit sen i morse och har nog världens sämsta blodsocker just nu. Känner jag.
