Som att blogga
Saken är den, att om man inte själv pluggar, eller har gjort, så vet man inte. Man förstår inte ångesten inför allt. Allvaret, även om man har superduperjättesvårt att få ro till att sätta igång. Tentor! Ja men det är väl bara att plugga. Enkelt. Visst? Men det är alltid samma sak, man börjar i tid, sen har man så gott om tid så man "tar det sen", sen sitter man där dagarna innan det är dags med ont i mage och bröst för att man har panikångest. Allt annat känns mer intressant, jag menar ALLT.. Allt annat än att plugga tenta. Jag får riktig prestationsångest, oavsett hur höga eller låga krav jag försöker sätta på mig själv. Ibland har man så dålig karaktär så att man vid minsta lilla anledning, eller ickeanledning, gör något annat som känns såå mycket viktigare att göra precis just nu. Felprioriterar helt för hjärnan är inställd på något väldigt konstigt mode. Gröt eller någon sån kletig massa. Segt är det i alla fall.
Jag uppskattar all form av inbjudning till olika typer av socialt umgänge. Men det gör liksom det hela ännu svårare i dessa perioder. Ber till gud att jag ska klara detta och att skiten ska vara över. Hjälp!
