Say no more



Det har varit en jävlig vecka på jobbet. Kul, men jävlig. Det har gått riktigt fort eftersom allt har varit extremt intensivt. Igår var jag trött i hela kroppen, vet att jag tänkte för mig själv att jag skulle trilla ihop om jag blev tvungen att lyfta en enda låda till. Gjorde inte det. Jag orkar mer än jag tror, jag vet det, men jag gör det inte på bekostnad av min sömn. Det har blivit alldeles för få timmar den här veckan, vilket också har visat sig. Idag är jag ledig, och idag sov jag till tolv.


Så, nu behöver vi inte prata mer om det. Nu blir det frukost. Sätter mig ute och väntar på solen.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0