Latexsara

 

Som jag saknar min lillasyster nu. I helgen tänkte jag "Bara tjugo dagar till, det kommer gå så jäkla snabbt. Sen ska jag krama och pussa på henne i flera timmar". Jag tänkte på vår tid ihop i aussie. På att dricka bubbel, åka på äventyr och att skratta tillsammans. På våra internskämt som bara vi förstår. På systerskap.

Igår fick jag reda på att hon inte alls kommer hem om tjugo dagar. Hon stannar i två månader till. Trots att hjärtat snörptes ihop så vet jag att hon gör helt rätt. Det är bara två månader till, det kommer gå fort. Jag förstår henne, jag hade gjort samma sak i hennes situation. Men jag kan fortfarande höra vår mammas sorgsna röst när hon berättar. Jag vet hur förtvivlad hon är trots att hon egentligen tycker att lillsis gör rätt. Och jag vet hur ledsen pappa är trots att han inte säger något. Saknaden visar sig på olika sätt beroende på vem som känner den. Detta är min.