Latexsara

Vi sov på soffan inatt, orkade inte röra oss därifrån. Eller jag var på väg men tyckte att det var trevligare att ligga nära än att ligga själv. Har haft en sån känsla i några dagar, ensamhet. Inte ensam på det sätt att man står ensam i huset utan en människa närvarande. För ensam på det sättet kan man ju också vara.. Nej jag har mer känt mig ensam på riktigt. Inombords. Att alla har någon som är deras allra allra bästa vän. Någon som dem pratar med om allt, alltid. Ofta. Mycket. Jag har kommit ifrån det. Till stor del är detta mitt eget fel. Jag har närmast isolerat mig från alla eftersom att jag har so much going on. Jag har träffat folk, men inte på djupet. Jag träffar så mycket folk så jag har inte orkat eller sparat tid att träffa mina människor. Grundstenarna i mitt liv är just nu jobba, plugga, äta, sova. Idag har jag äntligen en träff med en av mina finaste vänner. Jag vet att jag har simmat lite för långt bort, men jag lovar att jag ska försöka ta fiskespöt och fiska upp er igen. Jag saknar er.