Mitt avslutande kapitel

 
Oj vad jag känner mig omotiverad. Har arbetat en dag och känner att jag hade kunnat lägga av en fet spya. Känner mig enormt tacksam över att jag inte har mer än fem arbetsdagar kvar. Det känns knas men samtidigt så himla befriande. Väntar in hösten med stor förväntan, har nog aldrig välkomnat hösten och allt det drar med sig så här mycket. Nytt liv med utbildning och annat arbete. Inombords bär jag på en känsla av illamående och panik, ungefär som när man inte vet om man är hungrig eller mätt. Man bara mår illa. Kan det vara prestationsångest kanske!? Jag tror det. Och när jag väl kommer igång så är jag jävligt grym, jag vet att jag kan. Jag kan vara bäst. Men min press på mig själv att lyckas har börjat smyga sig på igen. Den pressen gör mig drivande och jag behöver den, men efter att ha legat på mute i flera år så känns det så.. annorlunda
 
Nu fokus på den här dagen. Ska fixa biljett till Mia Törnbloms föreläsning, lyssna på ny zumbamusik och kvällsarbeta. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0