Det tillhör väl livet att ångra.
Tankarna flög iväg och landade på en kille jag stötte på utomlands för ett par år sen. Han var en uppenbarelse, jag bara stirrade på honom, och jag kunde inte tro mina ögon när han gick rakt fram till mig. Och jag blev mäkta förvånad när han började prata svenska. Jag var inte i något förhållande, men jag var på gränsen till att vara i ett. Med tanke på detta visste jag inte hur jag skulle förhålla mig till situationen. Mitt vanliga jag hade kysst honom där, men det gjorde jag aldrig. Jag flirtade lite oskyldigt och jag ångrade mig så fort han gick därifrån. Att man kan tänka så på någon man träffat i fem minuter och som man aldrig kommer att se igen..
Ja det kan man! Och om man tog hans nummer och fortf funderar på att ringa?? Hur tänker man få??
Go for it säger jag då! "Hej, jag kommer ihåg dig. Du är något av det finaste jag sett." Vem hade kunnat säga nej till det?! O får man ett nej så fortsätter livet ändå. Hur man sen själv väljer att resonera är ju upp till var och en :)
