Latexsara

"Varför har du en svart tofs där uppe när det är så grått där nere?" 

 

Småbarn. De ska då märka allt. Där nere betyder alltså i hårbotten, and nothing else. Haha tja vem vet. Men jag vet att jag behöver färga håret, i will i will. Allra mest hade jag behövt klippa mig. Maddie. Och det känns så himla onödigt att gå till frisören för en färgning för att sen klippa bort hälften. Tur att vi hittade ett datum för date, ska blinka lite extra med mina obefintliga ögonfransar och se ifall hon kanske vill plocka fram saxen. Efter att äntligen ha slutat jobbet slog lilsis följe med mig hem. Hon gick genom ängen ut i landet och slogs med mördarsniglarna bland all rabarber, jag tittade skrattandes på uppe på soldäcket. Just eftersom att jag vet att det är så jag själv brukar se ut. Panikslagen. Det här kliandet i hela kroppen, att man bara väntar på att se världens fetaste kryp börja klättra på en. Man känner det trots att det nästan aldrig händer. Uuaack. Och ängen är då gräsmattan. Det har växt så mycket så man får ha höga skaft på skorna för att våga ge sig ut. Såna här förfärliga blommor har vi fått också, de små runda med vit knopp. Ogräs kan man kanske kalla det.. Några fina stjälkar fick i alla fall sis med sig till slut, det var bara det att det verkligen inte räckte för att ens fylla halva pajformen. Eh japp, vi kockade lite i köket vid tio-snåret. Så jag skickade ut henne igen tillsammans med all jordig blast som jag inte kunde förstå varför hon från början dragit in. Efter andra vändan blev det superbra, vi toppade med lite närodlade jordgubbar. Totally eco. Så ingen körsbärspaj här inte.