Latexsara

Har idag lagt upp en grov planering på mitt läsande av projektledning och projektkompetens inför tisdag. Känner mig lättad över att än så länge ha hållit mig till planen och snart ha fullföljt första delen. Just do it liksom. Sjukt tråkig bok för övrigt, förstår inte riktigt vad jag ska få ut av den. Som en medarbetare valde att uttrycka sig "Jag skulle vilja söka upp författaren på Göteborgs universitet och kasta skiten på honom."

Intressant tanke, jag är nog benägen att hålla med faktiskt. La ni förresten märkte till att jag valde att använda ordet medarbetare? Låter bra mycket seriösare än ett vanligt klasskamrat.

Äntligen blev det lite tyst runt omkring mig. Orkar inte med tragg och diverse andra väsen. Jag är som sagt gnällig och har en förfärlig huvudvärk fortfarande. Behöver lugn och ro och ensamhet. Ett isolerat arbetsrum hade varit att föredra. Vi får väl se vad framtiden utvisar. Så här pigg är jag idag. Tjo flöjt.

I <3 Malmö

Kom på mig själv med att sitta och känna mig oförskämt tillfredsställd när jag satt på stadsbussen mot centralen för bara en liten stund sen. Jag njuter verkligen av att vara på ett ställe där jag får plats. Jag tror inte att jag kan förklara känslan med andra ord än så. Där jag är. Det är precis där jag vill vara. Det finns en framtid för mig och den har jag själv skapat. Man kan om man vill. Och vill, det vill jag så mycket så jag nästan dör.

Idag får jag nog ursäkta hur jag ser ut. Vet inte vad jag har på mig och mitt hår är katastrof! Låg uppe sent och hade svårt att slita mig ifrån min bok. Det blir ofta så, när jag väl börjar läsa. Hoppas mina ben ser slanka ut för jag tror att jag blottar halva härligheten.

Varit olidligt trött hela dagen och är bara jättetråkig. Boken har jag ännu inte hunnit öppna men vet faktiskt inte vad jag har haft för mig. Eller jo! Skrivit en ekonomisk sammanställning som försvann. Så jag fick skriva om och höll på att dö av uttråkning. Befinner mig i något slags dvalande tillstånd och är rastlös på ett förfärligt trött sätt.

Mitt tågresande från Malmö drog igång vid 15.50 och håller fortfarande på. Då kan jag ju förklara att det normalt sett tar omkring 1.05 att komma hem. Står på stationen innan min och har precis fått byta tåg helt och hållet. Vi var ,försenade, på väg härifrån då det slog upp en stor blixt varav tåget tvärnitade. Så i kanske tjugo minuter satt man och trängdes med en miljon andra svettiga människor. Känner inte mig själv så himla fräsch heller kan jag ju berätta. Och NU kom vi iväg. 53 minuter sent ropade högtalaren precis ut. Mitt huvud exploderar och jag vill bara bädda ner mig i massa värme med min bok.

Jag döööööör så förkyld man kan vara då. Sitter i dvala på tåget och orkar knappt hålla ögonen öppna. Jag är gnällig och snörvlar och har ont precis överallt. Kul. Kul att känna så. Kul inlägg. Har brillorna idag för vill inte fucka upp ögonen mer än jag redan gjort under mina förkylningsperioder. Har försökt ta foto på mig själv med mobilen och tanten intill har flera gånger kollat på mig som om jag är helt bäng i huvudet. Postar inte någon av bilderna dock, ser ut som ren och skär misär hela jag. Idag lär ingen stöta på mig, i'll tell you that.

Alltså sorry men jag är så sjukt jäkla off. Är trött och gnällig och har ont överallt. Orkar ingenting. Drog en extra runda till jobbet idag, har känt mig som en äkta svans i päls men hoppar gärna in i manuell chark fler gånger. Jag tycker ju om allt nytt men önskar bara att jag redan hade kommit förbi inlärningsstadiet. Känner mig som ett litet barn utan tålamod. Ungefär. Hoppade i pyjamas och tjock tröja direkt innanför ytterdörren vid hemkomst. Tror jag har feber så jag hällde upp ett stort glas vin och åt mycket fin salami till kvällsmat. Fast insåg därefter att jag nog får laga lite mat också. Hade jag varit ensam hade jag nöjt mig med vin och korv men det kan vi ju inte bjuda hela familjen på. Nerbäddning
önskas.

Har sökt kreativitet hur länge som helst. Verkligen känt att jag måste göra någonting! Det behövde hända något och idag hände det. Jag såg till att det hände. Jag. Såg till att det hände. Man kan ju om man vill om man vill tillräckligt mycket. Och jag kan, jag kan som fan. Jag behöver bara ge mig själv en enormt stor spark där bak så att det blir av. Jag och mina alla idéer, en del är faktiskt riktigt bra.

Befinner mig mitt i fotbollssöndag och tog tack och lov med mig min bibel. Pojkarna leker med telefonerna och jag pluggar originalproduktion och bloggar lite. Mår mer och mer psykiskt illa över den stundande tentan. Försökte slå bort dessa tankar under gårdagskvällen när jag träffade mina donnor. Vi drack en dunk raspberry mojito, bredde mackor och åt sallad. Och traggade så att öronen nästan trillade av såklart.

Hur förbannat virrig kan man bara vara? Tyckte ändå att jag borde ha lärt mig att stoppa tillbaka nycklarna på sin plats efter att ha använt dem. Gör jag det? Neej. Men då står man också där på trappan med lång näsa och vänder ut och in på hela väskan. Hittar man några nycklar? Nej inga nycklar. För nycklarna ligger på bänken innanför dörren. Ingen hemma, ringer runt till halva umgänget utan att få något riktigt napp på min efterlysning av Babe heller. Känner hur irritationen växer, mest riktat mot mig själv egentligen, men är ju fenomenal på att rikta det utåt. Men visst är det väl sjukt irriterande när man verkligen behöver få fatt i någon och denne någon inte alls går att få fatt på!? Fick köra några varv i byn och fick for real syn på bilen till slut. Förföljde den tills det tog stopp och rev av ett par ramsor innan jag äntligen fick annan nyckel överlämnad. Gjorde av med en del energi där så tack och hej från soffan.

Mmm. Ljudet av en vinkork. Ikväll har jag en känsla av att vilja bli lite småfull. Har slagit ihjäl ett par timmar på barnkalas och behöver rensa skallen. Så på med en Falk-film och ett stort glas vitt till det. Vin är livet.

Har ju aldrig köat för att komma in på Ikea tidigare. Men nu har vi provat det.

Intressant att det goda humöret blev som bortblåst när man stigit in genom ytterdörren.

Igår hade jag och Sis systermys. Kollade grey's, såklart, och åt knäckebröd med ost. Jag försökte även mig på att göra pocherat ägg för första gången. Kan ju tala om att det då verkligen inte blev så tjusigt som det blir på tv eller foto. Fuck no. En klump med slamsor som hängde. That's my egg. Sis sov över och Babe fick ta lilla rummet när han kom hem i morse. Snällt, utkastad av systern. Och förresten!! Köpte säng i morse!! Är så glad! Undrar vad Babe säger, har inte berättat det än. Ups.

....känner jag mig idag.

Igår dansade jag med barnen. Mysigt när en tjej som jag inte ens kände igen kom fram, sken upp och gav mig en spontan bamsekram. Då blir man varm i hjärtat. Känner mig komatrött för tillfället och drömmer om en ny säng. Sjukt sugen på att köpa en som ligger på kampanj. Väntar själv med spänning på ett beslut.

Till alla med sömnproblem. Läs en bok, faktabok helst. Slocknar direkt.

Hallå sleten.

Sitter på tåget och pillar i mitt nytvättade hår. Älskar nytvättat hår. Och hatar det. Min hårbotten känns helt konstig och jag kan inte låta bli att liksom massera den inne vid hårrötterna. Det blir en skön obehaglig känsla. Man vet inte om man tycker om det eller inte, men man kan inte låta bli. Minns när man var liten och hade en lös tand. Man rickade och rickade på den här tanden för det var typiskt en sån skön obehaglig känsla. Trycka på blåmärken är ett annat exempel men det kan vi prata om nästa gång.

Jag har tidigare pratat om mina två alter egon, och mitt organiserade jag fullkomligt hatar att göra saker halvdant. Och det är ju bra, kan man tycka. För det är det. Det är bara så att jag har en tendens att snöa alldeles för mycket. Snöa in mig på små pilliga skitdetaljer som jag borde lägga mindre tid på att fokusera så mycket på. I alla fall innan man kommit dit i sitt arbete. Jag behöver kompromissa mer med mitt hektiska jag på den punkten. För om jag bara kör på, och kör över en del moment tills vidare, så är jag jävligt bra. Måste hitta min väg, och just nu är den via sömnen. Snark från sängen.

Då var det gjort! Min första språngmarsch mot tåget är avklarad, min känsla säger mig dock att det inte kommer att bli den sista. Jag skyller på luddiga direktiv. Blir så irri när det sägs en sak och man börjar jobba, sen helt plötsligt ska det vara tvärtom. Gör om gör rätt. Så onödigt att lägga ner dubbelt så mycket tid på en uppgift när det hade räckt med hälften. Men men. Det är väl en läroprocess det med. Känner mig akut svimfärdig efter löpturen i högklackat och sitter bredvid en man i size med mig själv gånger fem. Minst. Han håller på att somna och hans arm börjar bli avslappnad. Den täcker halva mig. Kanske får sova lite jag med.

Ojoj. Vaknade och kände mig som ca fyrtio år äldre än vad jag är, samt i sjukligt stort behov av en massage. Har nog åkt på något virus för jag har inte bara ont i huvudet utan i och bakom ögonen med. Ja och i resten av kroppen då. Men det är väl härligt! Har gett mig själv ett par lusingar sen igår, piskade på självdisciplinen och tog beslutet att faktiskt gå upp och åka ner till skolan. Trots att veckans seminarier läggs upp av oss själva då=inga lärarledda lektioner. Men det känns jävligt skönt, tänkte ta omvägen inom zara och lämna tillbaka två par byxor också. Catchiing! Behöver lite klirr i kassan.

Har suttit och granskat internet uppochner efter allt ifrån vattentankar till absolut vodka och persikopuré. Planeringsarbetet är i full gång och första rapportering sker denna vecka. Drinkarna följer givetvis festens färgtema och är således utvalda därefter. Bellini, vodka lime och white russian. Gult grönt och vitt. En satans massa vitt. Det vankas ju bröllop. Inte mitt eget dock, och tyvärr inte på riktigt. Det är det enda som är synd. Detta älskar ju jag. Blev lite sugen på en drink efter allt sökande och vill ni ha en prischeck så kan jag nog fan ge er det med.

Ungefär just nu skulle jag befunnit mig på Zin jam session, en instruktörsträff. Eftersom att jag skulle gjort detta så innebär det att jag inte gör det. Den blev inställd. Känner mig rätt besviken då jag helt och hållet ställt mig in på att dansa järnet, nog för att jag är sliten som efter sju Rhodosresor men just därför hade jag behövt det. Så istället för att känna mig som en hurtbulle så kommer detta bli en dag med degklumpen. Det känns ju med härligt. Not.

Komatrött efter lång dag. Precis avslutat kalaset och sitter ensam i en fåtölj och kuckilurar. Fick en så jävla rolig present av sis och ser riktigt riktigt fram emot detta!

Se ovan skulle jag kanske skrivit istället.

Min fantastiska Madelene mötte upp mig på Steakhouse igår. Skyndade mig ut för att ge henne en kram, hon var där för att överlämna en present! Älskar goodie bags. Fick en med både hårgodis och tja.. lite ögongodis. Se nedan. För övrigt tycker jag att det känns sjukt okristligt att gå upp klockan sex en lördagsmorgon. Men vad vet jag?

Stod och fnittrade på perrongen tillsammans med Sis och Mami när helt plötsligt en karl med en kamera kom fram med en termometer. Jo jag vet att tåget kommer men ni vet det ska ju bli varmare nu så skulle jag kunna få ta en bild på någon av er? sa han. Ja jag är från Kvällsposten alltså! Haha det hela var ganska komiskt men såklart, linslus som jag är, så ställde jag upp. Eller vi då. Tur han var snabb i klickefingret för precis när jag ställt mig i min pose med termometern i huvudet på lillasyster så tuffade tåget in. Dörrarna öppnades just i det ögonblick som han petade ner mina kontaktuppgifter, och under tiden började jag gå. Får väl se om man blir väderflicka då.

Springer omkring här hemma halvt näck, har ett litet dilemma nämligen. Vet inte vad jag ska ta på mig. Försöker även multitaska under tiden genom att förbereda inför morgondagen och måla naglarna. Blev först idag färdig att "öppna" några presenter sen förra helgen. Gåvor helt i min smak. Skål för en bra kväll. Tjejkväll.

Någon hemmafru har jag aldrig tänkt att bli. Hade jag varit det så hade jag dessutom inte varit någon bra utan mest desperat. Det här ska jag försöka mig på idag.

Jag är så dålig på att vara pigg, gick och la mig på soffan trots att jag vet hur farligt det är. Men jag vet också varför, ganska uppenbart då jag läst ett par sidor av hundra i kokboken. En power nap sen är det skärpning!

Om du letar efter någonting så kan du räkna med att det antagligen ligger där det borde vara.

Inväntar desperat ensamtid. Idag är en sådan dag när jag inte orkar med någon, och tvingas jag att stå ut med någon så kommer jag för mitt inre att hänga den personen. En perfekt dag för Zumba.

Kom nyss hem efter att ha pratat bort en och en halv timme i affären. Du är verkligen släkt med din far och din farfar sa mami. Mitt sällskap tittar på äntligen hemma och jag bara dör av tristess. Tog en date med Pamela.

Igår kom jag hem klockan sexton femtiotre och möttes av piskande regn när tågets dörrar gick upp. Tackade mig själv för att jag dagen till ära hade valt en jacka med luva på och sprang kvickt bort till bilen. Hungrig, trött och pinkenödig skyndade jag mig att backa ut från parkeringen framför de andra bilarna. Sen tog det stopp. Försökte förgäves få igång min lilla bettan men utan vidare resultat. Stendöd. Kände paniken komma smygandes, där stod jag och blockerade de andra som inte kom ut. Och jag kom inte ens in i parkeringsfickan igen. Helvete. Såg personen i bilen mittemot hoppa ut och jag öppnade dörren och gav honom ett förtvivlat leende. Eeeehm jag kommer ingenstans tyvärr, fick jag ur mig, och han hjälpte till att putta tillbaka mig. Kände enorm tacksamhet men förstod ju att han gjorde det mest för sin egen skull, han kom ju inte heller någonstans. Ringde ett desperat samtal till pappa som kom med gräsklipparbensinen, det var bara så att det tillkommit ytterligare ett problem. Numera var bettan inte stendöd endast på grund av brist på bensin, hon hade heller inget batteri. Fick världens suck av pappa som fick köra och hämta sin start-booster. Måste ha haft det på känn för jag satte den på laddning i morse, sa han. Tur att det finns räddare i nöden. Fick order om att köra direkt upp och tanka, då man faktiskt inte kan köra utan bensin. Följde hans direktiv, även det som sa att jag skulle köra några varv eftersom att jag aldrig skulle få igång henne igen om jag bara körde rakt hem. Jag menar, klart jag vet att man inte kan köra utan bensin. Jag hade ju tänkt tanka.

Ännu en kväll till ända, och kan ni gissa vad jag gjorde!? Tamtarumtarum. Somnade på soffan givetvis! Så jag gav upp, hoppade ner under täcket och ligger och vispar runt med fötterna i den stora sängen. Aa ni vet vad jag menar, när det är så skönt kallt och man vill liksom känna mer. Älskar att lägga mig i en sval säng när man kroppsligt är lite varm. Men på tal om ända by the way så såg jag min i spegeln nu här och insåg att den där rumpträningen har legat vilande alldeles för länge. Fyrkantigt ska bli runt och bulligt. Jobba på alltså.

Alltså sorry, jag har ingen ork eller inspiration just nu. Har många järn i elden men är aptrött i ögonen och vet inte vad jag ska skriva. Känner mig ganska tråkig och hur kul är det?

Hela helgen har jag varit riktigt riktigt trött på kvällarna. Har somnat vid tiosnåret och det är inte alls likt mig. Okej inte i lördags då, men jag hade lätt kunnat göra det om vi nu inte hade haft besök. Igår var det så mycket skit på TVn att jag somnade till hellenius hörna. Vaknade till vid nio för att vända mig på andra hållet och återigen sluta ögonen. Samlar kanske energi till något?

.. is how i look.

Första inlämningen.. GODKÄND!! Booyaa!


Går omkring och fryser och rostar mackor. Snart får vi besök.

Eftersom att jag redan har sprängt taket hos CSN så tror jag att vi tar och arbetar lite till.

Blivit uppvaktad och dessutom fått leka lite win-or-loose. Vilket jag blev galen på! Men haft en riktigt bra dag och vi åt middag hemma hos mamma och pappa nu ikväll. Panikbakade paj och köpte med mig fina muffins till eftermiddagsfika.

Så förstörde hon det precis när jag skulle vara lite rolig. Hade ju tänkt lägga upp en bild på mitt tacksms följt av hennes just-det-förlåt-grattis-älskar-dig. Så skickade hon precis. Typiskt! Nu blev det plötsligt såhär istället. Inte alls lika roligt!

Som pendlare och student så mobilsurfar jag mer än någonsin! Får upprepade gånger sms från operatör att jag ännu en gång förbrukat största delen av mitt datautrymme. Och så börjar det bli segt. Attans. Nu tror jag att jag ska texta min syster och tacka för gratulationerna på min födelsedag.

För det är Saras födelsedag!!


Men hur vi hamnade här det övergår mitt förstånd, jag är kvar någonstans i början på september. Aja skitsamma, gratulationer mottages enklast via sms. Pusspåer

Ligger nerbäddad under filt i soffan och råkade slå på Lyxfällan. Vuxna människor så omogna och oansvariga borde inte få ha vårdnad om andra så länge dem inte ens kan ta hand om sig själva. Hur man bara kan vilja visa upp sig i tv det förstår jag inte. Clean up your mess, och sluta göra saker som du inte kan ta ansvar för.

Det är en sån dag idag av en anledning. Ingenting känns riktigt rätt, för allting är så fel.

Den här världen som vi lever i är helt uppochner. Ingen går säker, och från en dag till en annan kan allting vara förändrat.

Tänkte tillbaka tretton år och tre dagar. För tretton år och tre dagar sen var det fyra dagar till min tionde födelsedag. På morgonen när jag vaknade fanns inte mamma hemma. Pappa berättade att hon plötsligt blivit tvungen att åka till sjukhuset, dit mormor hade åkt ambulans på natten. Jag fick berättat massa ord och meningar för mig men det susade liksom bara förbi genom öronen. Såhär i efterhand förstår jag ju att vi alla befann oss i chocktillstånd. Det går liksom inte att greppa. Det var i slutet på skolveckan har jag för mig, vi hade simhall som sista lektion. Jag och två kompisar skulle stanna kvar för att bada lite längre. Jag hade blicken ständigt fäst på klockan, var minut kändes som en evighet. Om jag ensam eller om vi alla tre valde att gå hem minns jag inte, men jag gjorde mig klar fort som aldrig förr. Jag skyndade mig på cykeln bort till pappas verkstad och visste nog redan vilka ord som väntade mig. Mormor hade gått bort. Hon var död. Hon led av svår astma och hade fått ett anfall på natten, som så många gånger förr. Just den här gången hade det gått mer illa än vanligt. Ambulansen hade kört fel. Dem hade tagit henne till hässleholm, men hon behövde komma till kristianstad. På eftermiddagen var hon hjärndöd. Allt detta har jag fått veta flera år senare, men det hade Ändå inte gjort någon skillnad. Hur skulle det kunnat? Jag stannade hos pappa länge den eftermiddagen. Cyklade runt huset med alla bilarna. Runt runt runt runt. Jag var tvungen. Jag kunde liksom inte sitta still, hjärnan överarbetade och jag kommer inte ihåg om jag ens fick fram några tårar. Mamma grät för oss alla. När hon senare på kvällen kom hem tog hon sina två döttrar i famnen och släppte oss inte. Jag ville sitta där och jag ville trösta mamma. Bära henne. Det var något av det värsta jag har varit med om. Och jag önskar att jag aldrig någonsin mer behöver se det jag såg då. En nästan tioårig flicka har burit med sig detta hela sitt liv. Det har gjort mig till den jag är idag. Jag har gråtit många nätter och jag har saknat så hjärtat snörpts ihop. Det känns fel att skriva, men det har gjort mig stark. När jag satt i min mammas knä den kvällen så hände något. Jag kan inte sätta fingret på vad, men det har format mig som människa. Jag har många minnen av mormor, och det är många minnen jag önskar att jag hade haft. Jag har haft min tro på att allting har en mening. Men ibland undrar man fan.

Nähä! Nu tar jag väl och kryper ner tillsammans med Pamela dårå.

Alltså skånetrafiken säger jag bara. Jag var drygt 35 minuter sen ner till Malmö, hade gett mig fan på att gå och byta mina zarabrallor idag. Så det gjorde jag. Men jag kom tio minuter sen till labben. Äsch tio minuter är väl kanske whatever, det är inte ens obligatoriskt. MEN detta är ju mitt jobb nu. Och jag vill vara seriös. Detta gör jag för min skull. Jag investerar pengar i mig själv. Och jag vill använda dessa lånade pengar väl, när det är dags för återbetalning vill jag minsann ha få lön för mödan, så att säga. Så Fuck you, skånetrafiken, det är inte okej.


Här är min första illustration i Illustrator! Snögubben tänkte jag skriva, fast han känns lite för mörk för det. Pepparkaksgubben menar jag givetvis.

Klockan 07.15, klockan ringde och det var bara att gnugga sömnen ur ögonen för att stiga upp. Fram med samma frukost som alla andra dagar, och upp med mobilen för den första dagliga uppdateringen av diverse sociala nätverk. Halvvägs igenom frullen kom jag till läsandet av min its learningprofil. "Eftersom att inga frågor kommit in så är morgondagens frågestyrda föreläsning inställd. Alltså ingen föreläsning klockan 10.00 imorgon onsdag 10/10. " Fick börja fundera på vad det var för dag, insåg sedan att det gällde ju här och nu. Åt med glädje upp resterande macka, gick in till sängen och kröp ner hon Babe. Jag ser det som att jag idag har tjänat två timmar. Jag tjänade tid idag. Hur ofta händer det? Nej precis, sånt händer inte! Jag förvaltade mina nyvunna timmar väl. SÖMN gott folk. Sömn. Nu har jag suttit på tåget i över trettio minuter men ändå inte kommit längre än till närmsta station som ligger 13 minuter bort. Roat mig med att göra om passagerarna och konduktören i vagnen till filmkaraktärer. Tro mig, det hade blivit en intressant movie.

Oj vad klockan blev mycket fort idag. Börjar precis komma ner i varv efter att ha jobbat till tio ikväll. Min första tiokväll! Jag klarade det. Och inte drygt en enda gång. Fröken jag jobbade med berättade lite ur sitt liv. En ung människa som ändå sitter i en så tragiskt sits, man ville liksom bara lösa alla bekymmer och ge henne en kram. Det är lätt att ta för givet. Jag hatar att ta för givet. Ta aldrig för givet. Nej fy fan det säger jag bara.

Jo men jag antar väl att det är dags igen, det har ju gått en månad sen sist. Det går så fort emellan gångerna bara, så man orkar knappt! Men det är väl bara att rycka upp sig och stå ut, har en del business to do. Ja nu pratar jag inte om det röda, jag pratar om förkylningen. Kurar med kamomillte och honung. Ledig skoldag innebär möte på gymet och arbete på jobbet.

Jag tappar hår igen. Sjukligt mycket. Stress säger dem att det är, dem som vet antar jag. Men jag gillar ju stress. Så hur får man ihop det här då? Antingen får jag alltså avstå stress eller så får jag skaffa peruk. Well peruk kan ju vara chict. Behöver gå och lägga mig och behöver en fotmassage. Någon frivillig?

"Ni gav ett så lugnt intryck hela gruppen."

Tack tack. Skenet kan bedra. Fast jag kände mig ganska chill inför hela uppgiften om jag ska vara helt ärlig. Och nu har jag dessutom tagit min allra första högskolepoäng #stolt.

Godmorgon. Klockan ringde mitt i natten kl 05.00 och jag vaknade utan att känna mig avliden. Hann med tåget och åker nu mot en svart himmel.

Nu när vi ändå haft samtalsämnet Planering på agendan så kan jag ju berätta vad jag har insett den senaste tiden. Människor har tittat på mig och skrattat när jag berättat vad jag studerar till. Kommentarer som "jo Sara det passar ju dig, organisering och struktur". Jag har skrattat tillbaka och förstått vad dem har menat. Det finns två sidor hos mig, det finns hyfsat många sidor hos mig de facto, vilka har varit olika dominerade under olika perioder. Det finns den som är på gränsen till oseriös, flummig, festlig, humoristisk. Takes nothing serious, tar dagen som den kommer. En annan är tidsplanerad, organiserad, nästan manisk gällande ordning och reda. Oftast kan jag strukturera mig själv så att det finns en balans mellan dessa, tillsammans med flera andra egenskaper och svagheter givetvis.. men det har inte alltid varit så. Jag har ju nästan skrikit ut hur lycklig jag är efter att ha börjat läsa. Jag har omstrukturerat mig själv. Och helt ärligt talat så tänker jag planering. Jag är planering. Och jag har varit sån länge. Det har funnits gnagande i bakhuvudet hela tiden, jag har bara aldrig reflekterat över det. Det har ju varit Jag, jag bara fungerar så. Det är mitt sätt. Ofta är det så. Det du tar för givet hos dig själv kan vara din starkaste egenskap. Jag planerar liksom vilken väg jag ska köra för att få kortast runda möjligt. Jag planerar, morgon som kväll, i vilken ordning jag ska sätta i linserna, skölja ansiktet, borsta tänderna och använda flour. På minst möjliga tid. Det är bäst. Jag värdesätter min tid eftersom det är mycket som ska göras. Men jag bara gör det, jag planerar det. Men jag planerar på rutin, det görs av sig själv. Mulitasking borde vara mitt andranamn. Nu tänker som sagt säkert alla som känner mig främst från min ena sida att det här är lögn. Jag är ju världens tidsoptimist och väntar man på någon så är det på mig. Men jag ska säga att jag faktiskt hinner med sjukt mycket på kort tid, om jag bara satsar.

Jag kan skärpa mig! Och om man sitter några timmar så ger det faktiskt resultat. Har inte bara fått ihop en redovisning utan dessutom ett hyfsat bra avslut. Använde mig av presentationsteknikboken för att få lite tips inför morgondagen. Läste något i stil med att om man inte känner för ämnet så bör man avstå att föreläsa. Hellre det än att göra en dålig föreläsning. Men okej. Hur gör man om man i utbildningssyfte är tvungen att föreläsa? Säg det. Står mellan valen att göra en dålig föreläsning eller att engagera mig i ämnet. Bör nog sätta mig ner och försöka hitta glöden i vikten av att "planera och organisera ditt projekt".

Vi håller föreläsningar imorgon. Piskar mig själv på fingrarna och läser för fullt. Känns som att jag håller på att bli sjuk, visste det.

Känner för att bädda ner mig under täcket och läsa nedanstående bok hela kvällen. Påminde mig om när jag och jen var i London och levde underbart flummigt liv. Påminde på det sätt att jag på den tiden läste Jenna jamesons porriga biografi. Saknar en del människor som var mitt liv ett tag, skulle väldigt gärna omfamna dem alla och aldrig släppa taget. Gärna i ett par killer heels och en vavavoom dress to die for. Idag drömmer jag om storstäder, citychic shopping, vin på trendiga inneställen och pengar. Vi hoppas väl att det mer eller mindre är det vi lägger grunden för just nu.

Som den arbetsmyra jag är tar jag mitt pick och pack med mig och går till jobbet. Money talks. I synnerhet nu när jag är poor.

Ätit lyxig gourmetmat à la in-lawsen ikväll. Provat både det ena och det andra i form av oxkind och känguru. Svingott!!! Fastän det inte var någon gris inblandad. Har tagit en isolerad, avskärmad dag ifrån samhället överhuvudtaget idag och imorgon börjar vi om på nytt. På jobbet. Nu tar jag min fantastiska träningsvärk med mig och gömmer mig i soffan. Sååå trött.

Skulle vara lite skärpt och skriva på min inlämning tänkte jag. Jo men vad bra det gick! Hur redigerar man i ett dokument som är sparat i Adobe?! All hjälp mottages.

Lillasyster bjöd på hallonscones och kokoste till frukost. Hoppade på cyllen och trampade hem till mamma och lillasyster. Riktigt riktigt tacksam för att vara ledig idag. Ont i hela kroppen och i fetestort behov av en massage. Nej nu orkar jag inte skriva mer. Sorry.

Sletet värre. Just sayin.

Dagens samtalslista. Var så arg så jag slog fel nummer flera gånger.

Blev sjukligt frustrerande förbannad för en dryg timme sen. Skånetrafiken säger jag bara. Bokade taxi med dem i morse från långt utav bara helvete på landet in till samhället och dess tågstation. För anslutande tåg till Malmö. Fick skjula under ett träd i ösregn. I en timme. För det kom ingen bil. Och på numret jag blev kopplad till var det 77 jävla minuters väntetid. 77 JÄVLA MINUTER. Och Kundservice hade stängt. Men Tjena. Kundservice kommer inte på tal när det gäller skånetrafiken. Död åt dem. NU sitter jag på ett tåg mot Malmö. En timme för sent. Fick boks taxi privat. Och ni ska få stå för varenda krona. Hör sen.

Sitter i bil på motorvägen. På väg till landet, lantlig som jag är! Erhm skämt åsido då. Kör jeans med jeans och känner mig lite wild i håret. Gjort en ny playlist dagen till ära och har redan hunnit hunnit trycka i mig två feta kanelbullar. Känns sådär. Tur det blir ett spontant zumbapass som överraskar vid ankomst.

Idag har vi bokat möte på gymet, Zumba på landet och modelling i stan. Kör vi! Känns som fredag.

Trött sliten och förälskad. Bäddade ner mig under handduk och filt i soffan efter duschen, och fastnade här. Blev lite lycklig efter passet då det dök upp en kund jag inte sett där på länge. Hon är bara så sjukt härlig och sa upprepade gånger hur förbannat kul detta var!! Behövde zumbaberöm med tanke på min lilla dipp. Berättade hur glad jag blev över att få höra hennes varma ord och hon menade att hon inte var annat än uppriktig. Om vi återgår till soffan där jag så fint ligger kvar, som en klubbad säl, så var det just här jag fick den trevliga överraskningen att grey's hade säsongspremiär ikväll. Jag är så kär i det programmet, det är liksom beroendeframkallande. Mitt hjärta slog ett extra slag och likaså snörptes det ihop när ena doktorns hjärta slutade att slå. R.i.p Mark Sloan.

Det är precis vad jag gör!! Skjuter upp. Har ny Zumba shit inlagt i passet. Det måste sitta och jag behöver mata musik NU. Genast. Right away. Hög musik får jag spela så att jag blir av med alla crazy sounds här hemma. Hopp hopp.

Börjar bli stammis i frisörstolen. Men som fattig student får man ju ta vad som erbjuds och ett gratis klipp är väldigt tacksamt må jag säga. Imorgon är det dags igen. Favorit i repris sen förra veckan hos min älskling Madie.

Känner mig så screwed. Har åkt ner kl 6.03 för en gästföreläsning. Och vilken spännande person kan det vara som kommer? Jo, studenthälsan. För att prata studieteknik. Och vem fan bryr sig om studenthälsan? Are you freakin kidding me?!!!! Detta innebär alltså att jag kunde åkt sex timmar senare. SEX TIMMAR SENARE. Det är bara inte sant, gissa om jag känner mig lurad? Måtte den vara givande, det säger jag bara.

Igår kväll kom jag på mig själv med att först hoppa till av en liten spindel, och sen säga till den "oj lilla vän vad du skrämde mig". Det kom liksom helt naturligt. Hur fuckat är inte det? Det kom naturligt att börja prata med lilla långben? Kan ju börja fundera på om jag är sällskapssjuk. Klockan är nu drygt kvart i sex, och jag är mer död än levande. Har förberett tågfrukost och inväntar Babe för skiftgång. Borstade precis tänderna och jag tycker att det känns fan så äckligt att göra det innan man har ätit något. Man blir liksom sträv i hela truten. Är ni med mig?

Tog en vybild och var tre centimeter ifrån att bli nersprungen av en kaffedrickande lattemamma.

Segt att ta sig upp tidigt efter långhelgens sovmorgnar. Riktigt sliten varning. Men jag hittade till tåget och slog sällskap med Mami som åkte med i en kvart. Det som känns så jävla bra förresten, om man ska prata om att vara sliten och orka gå upp tidigt. Numera ser jag liksom fram emot det jag går upp till. Jag kommer alltid att vara trött på morgonen, oavsett anledning att gå upp, det bara är så eftersom att jag mer eller mindre är en kvällsmänniska. Och jag kan ju säga att det underlättar nåt enormt att se fram emot dagen man går upp till. Det ska bli kul att komma ner och pyssla med originalproduktion. Däremot tror jag att jag ska satsa på lite living on the edge framöver. Ta det tåg som egentligen är lämpligast, även om detta betyder att jag alltid kommer att komma fem minuter sent. Fem minuter sent eller sextiofem minuter tidigt? Fint folk kommer sent säger man ju, missbrukar nog den frasen lite lagom men vid rätt tillfällen.

Ni vet förresten den där felaktiga boken som jag har morrat över! Har äntligen fått tag på säljaren som bad så hemskt mycket om ursäkt, och givetvis skickade korrekt bok. Som kompensation fick jag dessutom behålla den bok han skickat fel. "För svett och tårar". Det kändes ju inte riktigt rätt men han insisterade. Ja, what to do? Sell it! That's what to do.

Kamomillte med honung är rena dunderkuren. Nä inte vet jag fast det låter ju bra. Och det är det jag dricker. Är inne i värsta sockerperioden och behöver på allvar en avgiftning, tycker inte ens att det är gott. Men bekvämt är det ju, och det talar väl för sig själv. Sen på tal om något annat, självinsikt någon??? Project runway Sverige känns som en billig jävla kopia med ett gäng svennebananer som springer omkring som yra höns och inte har en susning om vad de sysslar med. Så är det med det.

Idag har jag varit så förbannat frustrerad på mig själv. Jag hade tre saker att fixa, eller tja fyra för att vara ärlig.. Kanske till och med fem. Men tillbaka till det väsentliga! Har jag gjort någon av dem? Näe. Jo en halv har jag gjort. Tänkte röra om i zumbagrytan och jag har i alla fall glatt mig åt att jag hittat en låt som jag sökt efter länge. Men mycket mer än så blev det inte på den fronten. Sen har jag förvisso invigt cykeln och gjort ett par ärenden som jag behövde. MEN, de där andra fyra sakerna blev aldrig gjorda. Och varför inte då kan man fråga sig. Jo för jag fastnade på en facebooktråd. En facebooktråd. Hur tragiskt är inte det? En väldigt intressant och till viss del politisk tråd, sorgligt att läsa hur en del tar till personangrepp eftersom de uppenbarligen har ett ganska bristfälligt ordförråd. Hatar att människor väljer att kränka när de istället borde lägga det krutet på att argumentera för sin åsikt. I en diskussion där man är av olika åsikter är det ganska oväsentligt hur den ena eller andra personen ser ut. Nä nu ska jag beta av en sak på den där listan.

Idag är jag helt knas i huvudet, har drömt apskumma drömmar inatt och den känslan har hållit i sig. Så mitt uppe i ena drömmen kommer ett bankande malplacerat ljud in. Riktigt jävla bankande. Flög upp som en gitarrsträng och insåg omtumlande att ljudet inte kom ifrån min dröm. Yrade försiktigt upp halvnäck och smög ut genom hallen, fattade inte om någon höll på att bryta sig in eller vad fan saken gällde! Aha. Den lilla glödlampan tändes ovanför huvudet på mig och jag kopplade att det var snickaren som spikade dit karmarna på ytterdörren. Bli väckt av ett förbannat oväsen på det sättet, skrämmer ju skiten ur en. Gick och la mig igen, så himla onödigt för sen vaknade jag ju inte på länge. Dubbla sovmorgnar två dagar i rad, kanske vad jag behövde. Något jag däremot inte behövde var att fastna på en facebooktråd när tanken var att jag skulle läsa projektledningsmetodik. Toppenbra bok, förfärligt tråkig bara.