Latexsara

Då var det gjort! Min första språngmarsch mot tåget är avklarad, min känsla säger mig dock att det inte kommer att bli den sista. Jag skyller på luddiga direktiv. Blir så irri när det sägs en sak och man börjar jobba, sen helt plötsligt ska det vara tvärtom. Gör om gör rätt. Så onödigt att lägga ner dubbelt så mycket tid på en uppgift när det hade räckt med hälften. Men men. Det är väl en läroprocess det med. Känner mig akut svimfärdig efter löpturen i högklackat och sitter bredvid en man i size med mig själv gånger fem. Minst. Han håller på att somna och hans arm börjar bli avslappnad. Den täcker halva mig. Kanske får sova lite jag med.