Latexsara

Igår kväll kom jag på mig själv med att först hoppa till av en liten spindel, och sen säga till den "oj lilla vän vad du skrämde mig". Det kom liksom helt naturligt. Hur fuckat är inte det? Det kom naturligt att börja prata med lilla långben? Kan ju börja fundera på om jag är sällskapssjuk. Klockan är nu drygt kvart i sex, och jag är mer död än levande. Har förberett tågfrukost och inväntar Babe för skiftgång. Borstade precis tänderna och jag tycker att det känns fan så äckligt att göra det innan man har ätit något. Man blir liksom sträv i hela truten. Är ni med mig?