Du är inte bättre lärare än din sämsta elev
Rubriken läste jag nyss på ett zumbaforum. Japanerna är det som brukar använda det talesättet förstod jag. Alla pass på gymet har en dippig period, vilket även drabbar Zumban. Och det känns så jävla tråkigt. Igår var där sex personer. Hade en ganska omotiverad kväll överhuvudtaget igår, så kommer man ner och hör att det är SEX personer bokade. Blev så deprimerad. Körde fullt och vi hade kul när vi körde igång ändå.. Men man funderar ju. Jag älskar Zumban. Men med tanke på all den tid man faktiskt lägger ner så hade det kickat en med lite mer folk. Känner mig inlåst på något sätt. Jag växer men jag får liksom inte plats att växa. Förstår ni? Jag behöver.. Mer. Om man typ hade kört själv så kunde man styrt och ställt.. Jag har sjukt mycket idéer!! Erbjudanden, temaklasser osv. Men det känns heller inte möjligt på något sätt, för att generalisera gravt så bor ju våra ortsbor i en liten bubbla. Hela det svenska samhället bor i en bubbla egentligen, det handlar ju om den svenska mentaliteten överlag. Men det är värre på små ställen än på stora, det beror kanske på mångfald och integration. Vad vet jag!? Nä vi skulle lärt oss av våra grannar danskarna, inte för mycket men anammat en smula av deras öppenhet. Våga släppa loss. Våga ha kul. Och inte bry sig så hiiiimla mycket om vad alla andra tycker. Idag har jag förresten världens stördaste bryn och en bula ovanför ögat. Ser ni?
