Grus i mina ögon



Det är något jag verkligen har efter otaliga timmars resande. Men jag kom nog hyfsat rätt på det ändå, än är jag inte sjukligt jetlaggad. Än är jag inte framme heller så jag borde väl knipa igen. Har snart klarat av mitt första pit stop efter tolv timmars flyg. Singapore i femton timmar har inte känts som femton timmar. Eller jo, det har det kanske. Men det har funkat. Jag hyrde en säng i morse när jag kom. 180kr var det verkligen värt att få lägga sig ner och sova i tre timmar. Därefter blev det nästan lite stressigt eftersom att jag skrivit upp mig på sightseeing direkt efter tuppluren. Fick halvspringa över heltäckningsmattan, ja fråga mig inte men människorna här verkar ha en enorm förkärlek till just heltäckningsmatta (de har bonat in hela flygplatsen i den!), för att hinna i tid till samlingsplatsen. Oturligt nog regnade det idag, jag förstod det som att det vanligtvis gjorde det, och luftfuktigheten var nog så maxad den bara kunde vara. Jag förstod det även som att de har extremt hög luftfuktighet här, mellan 80-100%. Jag kan naturligtvis ha hört fel, det har en tendens till att bli lite fel när man inte hör allt. Och lite brytning på det så kan det minsann bli hur tokigt som helst!


Anyways. Fick även erfara australiensarnas hjälpsamhet redan här. Jag gick och satte mig vid en fotmassagemanick och försökte klura ut vilken knapp som kunde tänkas vara mest framgångsrik att trycka på. Snubben bredvid, australiensaren, frågade vänligt om jag ville ha lite hjälp. Tja, jag skrattade och sa att det kunde ju inte skada. Förklarade också att jag vanligtvis brukade trycka på alla knappar tills att jag hittade någon som gav resultat. Sen började han snacka och gav tips då jag förklarat att jag också skulle flyga down under. Så än har ju det goda ryktet stämt i alla fall.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0