Latexsara

Har fått höra ryktesvägen att en föreläsare vi haft i veckan klagat på vår (studenternas) brist på engagemang under föreläsningen. Jag gick därför och lämnade ett klagomål jag med. Berättade att hon faktiskt är en utav de sämsta föreläsare vi någonsin haft, förmedlade direkt känslan av att vara totalt ointresserad, såg sjukt uttråkad ut och suckade lite emellanåt. Skärmade helt av hela sin publik och tittade inte upp på oss förrän efter ca en timme. Drog igenom var slide i sin PP på kanske två minuter och hoppade fram och tillbaka. Det blev riktigt pinsamt och till slut var hela salen bara ett enda stort fniss, folk kunde inte låta bli att skratta. Det var det eller gråta. Vi hann skriva halva meningar och lyckades inte få grepp om vad hon faktiskt ville förmedla.

Tycker att detta är tillräckligt argument för att tappa engagemanget hos sina åhörare. Hur kan man tro att man ska kunna göra andra uppmärksamma när man har noll engagemang själv? När hälften går i paus kanske man ska börja fundera!? Synd för det kunde varit riktigt bra information!

Har precis smsat med lillasyster som är i Australien! Det känns bara så knäppt, klockan var över sex där nu, de skulle gå och äta en grillbuffé. Vad gott, skrev jag, själv åt jag precis fil och mackor till frukost. Man får lite annat perspektiv på världen när någon i närheten åker så långt iväg.

Fick en bukett blommor av Babe igår, med argumentet att Du behövde nog det, kände jag.

Tack Babe, älskar dig.

Fick ett sms av lillasyster när hon landat i Hongkong vid svensk lunchtid. Allt har gått bra. Längtar tills ni kommer.


Jag saknar dig med Sis.

Snackade om en konstig känsla igår, den har legat hos mig hela natten och var fortfarande kvar nu när jag vaknade. Saknad. Tror att det är det. Känns i hela magen, ut i armarna, ner i benen. Jag saknar inte Sis än, vi sågs ju igår! Men det känns precis som att kroppen på något sätt har ställt in sig på saknad, den är beredd på det som resten av jag inte är beredd på. Tre månader, minst, tills att vi ses igen. Och så är jag avis. Har aldrig haft en så stark längtan efter Australien som jag har nu. I ärlighetens namn har det aldrig lockat mig förrän Sis började prata om det. Nu vill jag så jävla gärna åka dit. Och jag vill backpacka, ut i världen och se saker, uppleva saker, skapa minnen, fotografera, bara vara. NU. Men tre månader går fort, ska boka minstett par veckor! Gärna mer.

Vi har lämnat baby sis och hunnit med en runda i Köpenhamn. Känns jävligt konstigt. Man fattar inte att det är så lång tid tills att vi ses igen. Men man bara gör, och jag tycker att det är riktigt bra att hon gör. Det hon gör. Fattar ni? Whatever. Jag köpte iallafall en Asti som jag och Sis skålade i på väg ner. Kändes bra!

Vissa är mer sjuka i huvudet än andra.

Klockan ringer i tre omgångar, snoozar allihop i över en timme. Orkar inte gå upp. Då ska ni veta att den ringer rätt så några gånger, med sådär tre minuters mellanrum. Sjukt irriterande att behöva sträcka bort armen en gång till, vände ju nyss mig om. Somnar alltså emellan varje snooze.

Sån här är jag ofta numera, särskilt en morgon efter träning. Vet inte om kroppen fortfarande är risig, eller det vet jag ju att den är. Har varit hur länge som helst nu, men jag har börjat så smått med träningen igen. Kan ju inte ta uppehåll flera månader heller, men då vet jag också att konsekvensen är att jag blir frisk långsammare. Får ta det helt enkelt. Stay fit iallafall. Nej nu har jag minsann en massa saker att ta tag i. Puss

Det blev Zumba med Sis hos miss Linda ikväll. Det sista på mycket länge. Känns konstigt, samtidigt känns det liksom inte alls eftersom att jag inte riktigt fattar. Jag har lite problem med det, att greppa vissa saker. Jag lyckades bli av med arbetspasset imorgon och ska istället ägna dagen åt att besvara frågor till vår rapport, och säga på återseende.

Imorgon lämnar vi över Sis till flygplanet, sen ses vi inte förrän om några månader och då i Australien. Det heter inte hejdå, det heter på återseende.

Klockan 7.36 skulle jag sitta på tåget. Klockan 7.44 vaknade jag hemma i sängen. Kände paniken stiga då jag hade en tid att passa nere på Exakta idag. Just idag. Jag skulle vara representanten ifrån vår grupp, endast jag skulle alltså delta på studiebesöket.. och vad händer!? Jag försover mig!!!! For upp ifrån sängen och hoppade i gårdagens kläder, vet alltså knappt hur jag ser ut idag. Fick ta bilen och köra i ilfart de tre milen till nästa tågstation, missade trots detta det tåg jag siktat på med ca en minut. Kände mig gråtfärdig och fick springa till ett pågatåg, som tack och lov skulle avgå några minuter senare. Checkar skånetrafikens app och lugnar nerverna när jag ser att jag kommer att hinna med en Stadsbuss om jag skyndar mig när jag kommer till Malmö c. Strax innan vi rullar in på centralen kollar jag appen igen för att ha full koll, ser då att just den turen jag ska ta blivit ändrad och avgått tidigare än beräknat. Vad är oddsen?! Gick fram och tillbaka utanför stationshuset och visste inte riktigt vad jag skulle ta mig till. Hoppade på en buss i ren förtvivlan och hoppades på det bästa. Det var det mest lyckade draget jag gjort idag faktiskt. Hamnade hyfsat rätt fram till bytet till nästa buss. Vägarbeten överallt och min hållplats var avstängd, givetvis. Fick gå omkring tre kilometer, thank god for kartor och platstjänster, hamnade på ett industriområde. Fick fråga en lastbilschaufför, den enda människan inom synhåll, om var jag faktiskt befann mig. Vilket inte heller han kunde svara på. Efter diverse djupa suckar kom jag fram, svettig som en gris med andan i halsen. Fick kommentaren att det är lugnt, vi väntar fortfarande på många. Klockan var då 9.59. Always on time.

Kom nyss till arbetet med värsta matkoman. Blev helt chockad när jag insåg hur tidig jag var! Mer än tio minuter före passets start. High five på den.

Efter mellodate med vin sprang vi hem inatt. Okej vi sprang inte, vi joggade mest. Det var kallt och jävligt och Babe ville hellre springa än att power walka så vi körde ett mellanting. Var helt svettig när vi var hemma! Har brunchat med hur mycket mat som helst nu på förmiddagen och jag tror minsann att jag har lite huvudvärk sen igår. Åh just det, har hunnit med att cykla också. Känns bra att ha träffat Sis mycket nu i helgen.

Här nedan ser ni hur mysigt vi fikade igår.

Haft en jättetrevlig kväll med sjukt god mat och underbart sällskap. Känns helt knas att vi har "firat av" sis, som åker på tisdag. Vi kommer förhoppningsvis att ses mycket i helgen, med fika imorgon och brunch på söndag. Gud vad jag kommer att sakna henne. Lillsis <3 precis som mig fast ändå inte. En bättre version. Min lilla idol, beundrar henne massor för att hon gör detta. Jag blir också sugen, sjukt sugen. Åh jag vill bara boka australienbiljett nu direkt! Jag ska boka. Jag ska, fast inte nu direkt. Nu ska jag få mig en välförtjänt god natts sömn.

Jag gör verkligen allt annat än det jag faktiskt borde göra. Varför är man alltid så bra på det? Har fyra frågor jag behöver svar på, men det ska vara så förbannat svårt att hitta dessa svar så.. Ja.. Jag gav upp letandet.

Den som uppfann detta borde fan skjutas. Jag ser röda korvar och gula droppar när jag blundar. Ser olika möjligheter för mitt nästa drag. Har drömt om det med. Det är hemskt, varför skulle jag bli introducerad för detta? Jag blir ofrivilligt beroende av sånt här.

Jobbat som fan hela eftermiddagen. Skrivit så det nästan glött om tangenterna. Men jag känner mig nöjd och hoppas att jag inte missat något! Att jag har arbetat hårt idag innebär nämligen att jag har "ledig" dag imorgon.

Skyndade till tåget och sitter just nu här intill en kvinna som pratat konstant i telefon sen vi satte oss. Hon är business woman som har varit iväg på möte. Jag tänker att det kan vara jag om något år. Jag har inget emot att åka tåg så det kan jag utan problem göra även då. Fast första klass.

Det finns väl inget värre än människor som bara ger upp? Som lägger sig ner och väntar på att lastbilen ska komma och köra över dem innan den har svängt runt hörnet! Sånt kan göra mig riktigt förbannad. Det är för jobbigt att behöva anstränga mig så jag ger upp innan jag har gjort ett försök. Nej, Fuck off. Sluta klaga och sluta försöka dra ner mig i samma onda cirkel. Den cirkeln tänker jag aldrig bli en del av.

Om jag någonsin är på väg dit så, snälla, slå något hårt i huvudet på mig.

Mueve la pompa! Skymtar solen genom molnen om jag håller mitt tänk positivt.

Det märks att det var ett tag sen träning sist. Älskar att gårdagen känns i kroppen idag. Men återhämtningen blev också längre. Har sovit riktigt hårt och mina planer för morgonen gick lite i stöpet.

Klockan nio blev klockan tio men för övrigt har jag ingen tid att passa idag. Lovely.

Ligger avslagen på soffan. Zumban gjorde susen, men nu vill jag ha mer.

Orkar inte röra mig bara.

Hos missy och färgar håret. Och så.

Fatta vad trött jag var igår. Vi var hemma runt halv tio och jag slocknade direkt på soffan. Vaknade på samma plats halv sex i morse, smög in i sängen och sov några timmar till. Vaknade sen för första gången på ca två veckor utan huvudvärk. Otroligt! Hade låååång frukost och surfade internet runt på jakt efter flygresor i förmiddags. Tiden bara försvann och jag fick stressa till jobbet. Busy woman ni vet. Nu har jag nyss tryckt i mig nästan en hel tallrik med kokta morötter, vilket jag har fått värsta dillet på. Orkar inte ens sträcka mig efter datorn, sitter bara helt nersjunken i soffan offline. Måndag imorgon. IGEN.

Jag och Babe är typ äldst på stället.

Har självdiagnostiserat mig med bihålsinflammation idag. Fick en jättetablett som skulle verka mot det mesta men min huvudvärk ger bara inte med sig. I hate. Än mer roligt är att jag och Mami har börjat diskutera kring vår framtida resa till Australien. Om en och en halv vecka åker Sis, och jag känner att jag bara måste åka ner och hälsa på. Särskilt med tanke på att hon blir borta i nio månader. Mami känner ungefär samma. Ska vi någonsin göra det så är det nu. Research skall påbörjas. Jag vågar inte svara på hur den här sommaren kommer att bli, men vi ska se till att göra 2013 till ett sjuhelsikes bra år. Det är något som är säkert.

My new bff har återigen smugit sig på. Huvudvärk hello. Jag tror att det är någon som försöker hamra sig ut ur mitt huvud, och snart lyckas väl den lille jäveln med. När vi ändå har samtalsämnet saker som väsnasuppe på tapeten, möjligtvis lite långsökt jag vet, så kan jag berätta om ett av gårdagens samtal. Mami ringde och berättade att det hade varit något som fört ett fasansfullt liv i deras köksfläkt. Efter att ha monterat ner fläkten i små delar såg de något som rörde sig där inne. En liten mus!!!! Alltså usch. Vem vill hitta en mus i köksfläkten?! Det var den minsta mus jag har sett, sa hon. Grattis, då finns det troligtvis fler!

Gjorde misstaget att inte titta på min klocka som går tjugo minuter före idag. Hade gott om tid men vips så hade jag inte det längre. Var blir tiden av på morgonen? Vet inte vem jag försökte lura när jag sprang mot bilen och insåg att rutorna behövde skrapas, skrapade dessa och därefter körde i ilfart mot tåget. Det avgick när jag svängde in på parkeringen. Blev inte ens arg eller tårögd, det var ju mitt eget fel och det visste jag. Fick glatt köra hem igen och planerar att ta tåget som går nästa timme. Det enda som retar mig är det faktum att jag förlorade en timmes sömn. Kunde sovit längre, men det gör ju detsamma just nu. Det blev en rejäl frukost och nu får jag väl snart förbereda för andra avgången idag.

Efter prosciutto, salami, crema di balsamico, parmesan, pinjenötter, pasta och vitt vin dricker vi lite till och fortsätter unna av det goda. Myser i soffan och njuter av nu. Något jag vanligtvis är dålig på. Valentinade lite till mig själv idag, hämtade paket med klänning och vitaminer och spontanshoppade ett par vårjeans.

Det kändes passande att posta den här idag!

Idag körde jag punktering. Kul. Mitt i trafikrusningen. Jag är så trött på allt vad bilar heter och längtar tills att cykeln kan börja användas. When? Vet någon?

Såhär är det, att det är långt ifrån många som luktar gott. Det är långt ifrån många man vill känna doften av. Eller odören kanske vi ska kalla det. Sen finns det vissa som bara finns där, helt naturella. Luktar typ ingenting. MEN, så finns det dem som passerar en och man bara ååååh gå förbi en gång till. Män som kvinnor. Alltså det luktar vår kring en del. Kanske bara något jag tänker mig men jag associerar väl vissa dofter och parfymer med vissa känslor. Fast sen tittar jag ut och blir deprimerad. Vitt är visst fint men jag har det hellre som färg på väggen än ute på marken. Annars känner jag mig någorlunda vårig i mönstrad blus och ljusa jeans, men lägg till en tjock kofta och den gudomliga känslan försvinner. Nej nu ska jag hem och boka en resa eller nåt!

Jag är nog den enda som tänker som jag. Alltså vi hade föreläsning och jag ställde en fråga, föreläsaren svarade genom att förklara det jag redan fattade. Så jag frågade igen, och han förklarade samma sak. Försökte ställa frågan på ett annat sätt men han kopplade inte alls. Ingen annan heller. Antingen är jag dum i huvudet eller så är jag much deeper than everyone else helt enkelt. Det kan vara så att jag trasslar in mina tankar onödigt mycket, försöker få förklarat det som inte behövs. Tänkte mest att jag ville sålla bort allt onödigt folk har en tendens att ta med men det kunde man tydligen inte. Nåväl. Jag tar gärna en idiotförklaring så länge jag själv fattar det som behövs. Outstanding, visst!

Och väntar på att alvedonen ska verka. Huvudvärk big time. Hade enkelt kunnat sova ett par timmar till, kan ju vara smart och vila ögonen nu när jag ändå sitter på tåget. Fast det brukar jag inte vara, trög som man är. Ska i alla fall söka efter lite vitaminer, som bekant tappar jag hur mycket hår som helst och mina naglar är katastrof. Tror att jag har brist på typ allt, men i ett första skede letar vi bra B-tillskott.

Och väntar på att alvedonen ska verka. Huvudvärk big time. Hade enkelt kunnat sova ett par timmar till, kan ju vara smart och vila ögonen nu när jag ändå sitter på tåget. Fast det brukar jag inte vara, trög som man är. Ska i alla fall söka efter lite vitaminer, som bekant tappar jag hur mycket hår som helst och mina naglar är katastrof. Tror att jag har brist på typ allt, men i ett första skede letar vi bra B-tillskott.

Är jag nuu.


Sover gott inatt efter fina ord från snälla människor. Puttar in ångesten över mina hemska skisser under soffan resten av kvällen. Natti.

Kom till stan för en dryg timme sen. Kände mig lite disträ, tittade lite på mobilen, lite på människorna och lite på allt annat. Hoppade på stadsbussen som vanligt men hamnade helt fel. Det var fel buss. Sen trodde jag att det var "rätt" fel buss, alltså den som jag råkat hamna på också tidigare, så jag tryckte inte på stop direkt eftersom att jag enligt mina beräkningar inte skulle hamna så tokigt fel. Fast jag hamnade verkligen heeelt fel, i en helt annan stadsdel typ. Gick och gick och gick och kom till slut till maxi, tog det som ett tecken på att gå in och handla så det gjorde jag. Köpte massa onödig skit och gick ut och fortsatte gå. Slog åtminstone ihjäl en del tid och nu sitter jag här, och väntar.

Imorse vaknade jag klockan halv åtta av att jag hade snor i hela ansiktet och andningsbesvär. Sen har det fortsatt så. Underbart. Kul uppdatering men det är vad ni får.

Read and learn

Bästa.

Nog måste det vara mycket bättre att skita i att skriva ett inlägg än att skriva ett fullständigt innehållslöst? Right?

Det kan visst vara farligt att tänka att man mår bra, vips så mår man mycket sämre igen. Idag är jag åter en klubbad säl med dunkande huvudvärk och megamycket slem. Tur att dagen endast består av hemarbete och tre timmars kvällsarbete. Kommer inte bjuda på någon bild, det kan ni glömma.

Sitter och tittar på en vissen blomma här hemma, en av alla, och känner mig lika vissen som den. Is this it? liksom. Jag behöver lite action, jag är ju sån. Typiskt en sån person som hade kunnat åka till USA på åttiotalet för att ta Hollywood med storm just eftersom att ingen annan skulle göra det. Äh kanske inte riktigt but you get the picture. Jag är fantastiskt uttråkad, trött på allt. Känns som att jag slösar bort mitt liv med att göra ingenting, hade kunnat sälja alla mina ägodelar och bara rest iväg. Sett världen, upplevt saker och träffat människor. Fattar ni hur många intressanta personer det finns där ute som man aldrig kommer att få möta! Just nu hatar jag "vardagen", lite äventyr nu tack.

Tåg var det ja.

Första utkastet redovisat under seminarium, fick tilldelat någon bra idé faktiskt. Tänk om man ändå kunde rita, den egenskapen hade kommit till användning i detta fall. Sneakpeak på moodboard istället. Det bjuder jag på.

Behöver jag säga ännu en gång att jag HATAR SNÖ? Nä, just det. Ska det hålla på såhär länge till så vet jag inte vad jag gör. Låser in mig i ett rum och kommer ut lagom till våren kanske. Något åt det hållet skulle jag tro.

Ovanstående fråga har jag flertalet gånger ställt mig idag.

Jag orkar inte mer. Hela jag är en enda stor kroppslig protest mot vårt svenska klimat. Känner mig helt eländig, fullproppad med Alvedon och diverse vitaminberikade preparat men vad hjälper det? Jo det ska jag berätta. Det hjälper inte ett dugg. Jag går snart i ide. Fattar ni hur vinterdeprimerad jag är!? Vill gråta varje morgon när jag tittar ut genom fönstret. Har inga kläder anpassat efter detta heller, tycker inte om att köpa kläder som får mig att se ut som en eskimå. Men man är ju tvungen att bylta på sig som en annan idiot och ser likväl ut som en jävla eskimå. I fulare kläder. Idag vet jag inte hur jag ser ut, orkade inte gå upp och fick stressa mig igenom morgonen. Fläkte naglar och glömde strumpor. Och tog en gammal sjal istället för halsduk. Fick ett litet utbrott när mobilen höll på att plinga mitt i alltihop och vanten inte gick på näven. Herregud, jag behöver verkligen köpa kläder nu när jag tänker på det. Men jag investerar mycket hellre i fina, somriga saker än lovikkavantar (eller hur det nu stavas) och lusekoftor. Det räcker nu. Jag orkar inte mer.

Älskar de nya skorna förresten!

Vilken sliten dag. Känner mig som en vandrande död, går helt på autopilot. Zumbatomic med kidsen gick väldigt bra, tror jag. Hoppas att dem godkände mig, barn är ju de hårdaste kritikerna. Jag låter som en kråka och är just nu hungrig som en varg! Metaforerna bara haglar och jag har nog a thing för djur just denna dag, vi har ju lekt chihuahua. Nej nu blir det pizza, tack och hej!

Unnade mig en rejäl sovmorgon idag. Att få sova hur länge man vill, om man vill. Ren lyx. Men inte nog med det, jag har även gjort stor frukost och suttit med den hur länge som helst (ÄLSKAR FRUKOST!). Sen att man blir andfått när man äter känns lite sisådär bra, känns som att man är en nittioårig astmapatient med kol. Flåsar över maten liksom. Jag är piggare än jag varit de senaste dagarna, men mer förkyld. Hur går det ihop? Kanske eftersom att jag sovit när jag behövt det? Äh vem vet om en timme låter det kanske inte alls likadant längre, kanske ska ta tillbaka det där om att vara pigg.. Men sover gott gör jag när jag sover i alla fall. Du är min dröm är ett uttryck jag hade kunnat uttala till flertalet personer i min umgängeskrets angående de senaste nätternas drömscenarion. Drömmer hej vilt om många nära, många vänner och många bekanta. Och om Kim kardashian.

Var det längesen jag var ute? Ja. När börjar man bli gammal? När man är svinigt trött kl 0200 och ute på fest? Well i dont know. Men jag sitter i en bil på väg hem, aptrött och kan inte sluta gäspa. Eller snora. Sjukt jävla irriterande. Men detta till trots har det varit en jättemysig kväll med underbara vänner. Jag älskar er. Och så tillägnar jag detta till min fina M som fyllde år idag (eller igår men vi låtsades idag), puss.

Säger godmorgon men önskar mest av allt att jag kunde säga godnatt igen. Ont i hela mig.

Spontanshoppade ett par skor och gjorde lyxig middag à la Sara italia. Känner mig mindre kry än innan och har bäddat ner mitt elände till jag i soffan. Är måttligt motiverad att gå upp tidigt och göra en härlig arbetsdag mellan kl sju och sjutton imorgon. Hur ska jag orka göra det i mitt nuvarande tillstånd? Det återstår inte annat än att se.

Fattar ni. Min hals är hemsk, min näsa är täppt, mitt huvud exploderar. Jag har inte tid att vara sjuk, så det tänker jag inte bli. Tänkte bestämma det. Ja och min bil är trasig med, fick låna en annan. Men för övrigt är det bara bra. Hunnit med frukostdejt och allt.