Latexsara

Har haft en mysig dag i mitt älskade Malmö tillsammans med en av de bästa. Vi avslutade den med att söka upp människor från förr på Facebook. Skrattat och pratat minnen. Har gått omkring och dansat och nynnat och tänkt positiva tankar hela kvällen. Det har varit en riktigt riktigt grym dag. Jag behövde detta. Har mest känt mig skabbig annars, håret har varit hemskt och mitt smink har varit helt misslyckat, så jag bjuder inte på någon bild idag (vilket jag för övrigt inte gjort på länge ändå!). Var nere i skolan för första gången i år, insåg att jag har saknat det. Jag älskar min utbildning! Träffade en av mina lärare och vi pratade lite om nästa termin, om schema och avhopp. Nu är det dags att växla upp, sa han. Det pirrar lite i magen när jag tänker på det. Jag har klarat mig såhär långt och det ska bli spännande att testa mig själv ännu lite mer. Förresten så har jag hemtenta just nu, och jag känner hur bra jag mår av att skriva. Men är skrivandet min passion? Eller vad är egentligen min passion? Vad det än är så tänker jag söka upp den, jag ska hitta den och jag ska leva den. Jag skrev tidigare att vi sökte upp olika personer på Facebook, och i ärlighetens namn så ska jag erkänna att jag mår bättre av att se de personer som faktiskt har lyckats än de som mest har misslyckats. Många mår bra av att se andras misslyckanden, då det får dem själva att framstå som lyckade. Men för att tala klarspråk så tycker jag att det är ganska tragiskt med såna människor, behöver man andras misslyckanden för att få egen självkänsla så är man ganska själv misslyckad. Tycker jag! Nej jag hade inte velat vara i någon framgångsrik människas skor, jag vill inte ha någon annans framgång. Jag vill ha min egen. Jag beundrar dessa personer, det visar att med lite jävlaranamma och lite mod så finns det hopp. Det går! Jag har bestämt mig för att lyckas och jag tänker göra det.