Plåga inte ihjäl mig

Ni vet när man går och väntar på något och varje minut känns som en evighet.. Mhum, i get it. Önskar att klockan kan slå ett idag. Nyss var det tretton dagar tills besked, nu är det några timmar. Ändå känns det som att det här kommer att bli en så sjukt, olidlig, lång dag. På tal om annat så hade jag grym värk i mina ben när jag gick upp för en stund sen, verkligen från höft till tå. Men jag antar att det kan bero på att jag inte gjorde annat än gick igår. Jag gick för fan från att jag hoppade av tåget i Malmö klockan elva tills att vi kom tillbaka från marknaden igår klockan halv nio. Juste, jag var på marknad igår. Stod i tjugo meter lång kö för att jag extremt illa tvunget skulle ha langos. Sen köpte jag några remmar. Stod länge och valde, fet beslutsångest, slutade ändå med att jag valde fel. Blev sjukt besviken på mig själv, när man väl skulle unna sig liksom. Så vi köpte churros. Och nougat. Tror jag gick upp fem kilo efter den dryga timmen som tillbringades där. Åkte hem, mådde illa. Mår fortfarande illa. Lite psykiskt också tror jag. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0