Mitt tragiska liv
På skämthumör
Min lilla älskling
Back from the dead
As long as it lasts
Stop bothering me
Något jag är jävligt trött på
A little bit funny
Godmorgon
Alltså. Jag är helt kass med bloggen nu för tiden. Har varit helt slut i huvudet efter skolstart, är trött som en pensionär på kvällarna och sover som en stock om nätterna. Har liksom inget att ge. Har inte ens satt mig in i min nya Mac. Behöver också installera en massa program i den och känner att jag måste men inte riktigt orkar ta tag i det, pust. Sen känner jag mig som sju svåra år utseendemässigt, mitt hår och mina naglar skriker kom och hjälp mig att dö. Och huden. Ja. Den saknar solen. Jag önskar att jag bara kunde suga i mig kurslitteratur och fördjupa mig i alla arbeten redan nu, men mina tankar är fortfarande kvar i aussieland. Dit måste jag åka igen.
Mammas nya älskling
Är hon inte fin?
Quote
Läste någonting som fastnade.
"Laughing so hard no noise coming out, so you sit there clapping like a retarded seal!"
Den känslan!
Jag är lycklig
Alltså. Australien i mitt hjärta. Har aldrig längtat tillbaka så mycket till något tidigare. Ett litet hål i hjärtat uppstod när jag var tvungen att återvända hem, men samtidigt är det fyllt till yttersta bredden eftersom att jag tog tillfället i akt och vågade resa. Jag kan inte riktigt förklara vad det är som gör det så otroligt bra, för otroligt bra är det verkligen. Det är obeskrivligt och alldeles underbart. Jag behöver så många ord men samtidigt inga alls. Det är inte orden som gör det, det är känslan. Fantastiska landskap, avslappnad attityd och vänliga människor är bara en bråkdel av alla hyllningar jag skulle vilja ge aussieland. Dessutom är det sommar trots att det är vinter, and that is totally my cup of tea. Jag älskar också att få prata engelska precis hela tiden. Att få utnyttja de kunskaper man byggt upp under flera år och att få positiv respons på dessa.
Min resa dit är något av det absolut bästa jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Lycka för mig är till stor del att vara välsignad med möjligheten att resa, att se världen och att skapa minnen. Jag vill aldrig sluta, den dagen kan ni skjuta mig.
Jag är lycklig.
Amen to that
Walking dead
Känner mig som en gammal disktrasa, som att jag varit vaken flera dygn i sträck. Jag och en kompis försökte oss på det några gånger när vi var i tidiga tonåren, vi skulle alltid köra filmmaraton så att vi kunde hålla oss vakna. Och kaffe! Vi valde ut de bästa filmerna men jag lyckades aldrig hålla ögonen öppna ändå. Har aldrig blivit pigg av kaffe faktiskt. Nu är klockan trettio minuter i midnatt och vi håller äntligen på att borda planet. Trots att det varit lång väntan här i Singapore även på tillbakaresan så har det gått väldigt smidigt, det är en superbra flygplats att vänta på måste jag säga. Det enda är ju då det här med den slitna disktrasan. Har tvingat mig att vara vaken så att jag sover mycket på resan hem, vänder jag inte rätt på dygnet nu så lär jag väl få ett helvete hela helgen. Orkar inte det. Det är lite annan disciplin än på den gamla goda tiden det. Tur att jag inte har tittat på film.
Dagens sanning
All i ever wanted was the world
Det är intressant, det här så kallade livet. Life. Det finns så många olika versioner och framförallt så är det ett faktum att det blir vad du gör av det. Mitt liv här är så olikt det där hemma. Over there, på andra sidan jordklotet. Så långt iväg men ändå inte mer än ett videosamtal bort. Jag är ingen äkta backpacker, det vet jag, men jag är en traveller. Allt jag någonsin velat ha är hela världen. Och den finns här, mitt framför mina fötter.
Jag vill se världen, jag vill uppleva den. Jag kan inte förstå hur man kan binda upp sig på en enda plats för resten av livet!? Den här resan är något av det bästa jag har gjort, och jag vill fortsätta den tills det att jag upphör att existera. Det är en välsignelse att få möta alla fantastiska, och ehm mindre fantastiska bör väl tilläggas, människor och att få vara en del av... Ja, en del av vad? En del av världens helhet kanske. En del av allt det där som gör allting möjligt. Jag saknar alla mina underbara människor hemma men samtidigt är hemma det sista stället jag vill vara på just nu. Hemma ja. Hemma kan vara så mycket mer än bara den plats där man bor. Jag kan inte få nog av alla nya intryck, det är precis som att man är född på nytt och alldeles nyss öppnat ögonen. Redo att ta sig an vad än som väntar. Jag vill till californien. Till Miami, new york, las vegas, san fran och the city of angels. Jag vill till Sydamerika. Till Brasilien och karnevalen i Rio. Jag vill dansa på stranden i copacabana och dansa tango i Argentina. Men mer än något annat vill jag fortsätta le. Min kropp bubblar över av glädje och porlar ut genom min mun i form av högljutt skratt. Jag är lycklig. Låt det aldrig ta slut.
En hård resa
Sååå trött. Vad det tar på krafterna att ha semester! Sov ett par timmar under ett träd på en paradisö innan idag. Det var riktigt jobbigt.
Gjorde ett försök att ladda upp lite fina bilder, men det sög riktigt fett eftersom inlägget aldrig publicerades. Underbart.
Grus i mina ögon
Det är något jag verkligen har efter otaliga timmars resande. Men jag kom nog hyfsat rätt på det ändå, än är jag inte sjukligt jetlaggad. Än är jag inte framme heller så jag borde väl knipa igen. Har snart klarat av mitt första pit stop efter tolv timmars flyg. Singapore i femton timmar har inte känts som femton timmar. Eller jo, det har det kanske. Men det har funkat. Jag hyrde en säng i morse när jag kom. 180kr var det verkligen värt att få lägga sig ner och sova i tre timmar. Därefter blev det nästan lite stressigt eftersom att jag skrivit upp mig på sightseeing direkt efter tuppluren. Fick halvspringa över heltäckningsmattan, ja fråga mig inte men människorna här verkar ha en enorm förkärlek till just heltäckningsmatta (de har bonat in hela flygplatsen i den!), för att hinna i tid till samlingsplatsen. Oturligt nog regnade det idag, jag förstod det som att det vanligtvis gjorde det, och luftfuktigheten var nog så maxad den bara kunde vara. Jag förstod det även som att de har extremt hög luftfuktighet här, mellan 80-100%. Jag kan naturligtvis ha hört fel, det har en tendens till att bli lite fel när man inte hör allt. Och lite brytning på det så kan det minsann bli hur tokigt som helst!
Anyways. Fick även erfara australiensarnas hjälpsamhet redan här. Jag gick och satte mig vid en fotmassagemanick och försökte klura ut vilken knapp som kunde tänkas vara mest framgångsrik att trycka på. Snubben bredvid, australiensaren, frågade vänligt om jag ville ha lite hjälp. Tja, jag skrattade och sa att det kunde ju inte skada. Förklarade också att jag vanligtvis brukade trycka på alla knappar tills att jag hittade någon som gav resultat. Sen började han snacka och gav tips då jag förklarat att jag också skulle flyga down under. Så än har ju det goda ryktet stämt i alla fall.
Det är på gång
Kommer nu lillskling! #aussieland
Uppdateringen de närmsta tre veckorna kan jag nog inte garantera helt och hållet. Men vem vet, jag skriver kanske mer än hemma!?
Sen sist