Latexsara

Känner mig som en gammal disktrasa, som att jag varit vaken flera dygn i sträck. Jag och en kompis försökte oss på det några gånger när vi var i tidiga tonåren, vi skulle alltid köra filmmaraton så att vi kunde hålla oss vakna. Och kaffe! Vi valde ut de bästa filmerna men jag lyckades aldrig hålla ögonen öppna ändå. Har aldrig blivit pigg av kaffe faktiskt. Nu är klockan trettio minuter i midnatt och vi håller äntligen på att borda planet. Trots att det varit lång väntan här i Singapore även på tillbakaresan så har det gått väldigt smidigt, det är en superbra flygplats att vänta på måste jag säga. Det enda är ju då det här med den slitna disktrasan. Har tvingat mig att vara vaken så att jag sover mycket på resan hem, vänder jag inte rätt på dygnet nu så lär jag väl få ett helvete hela helgen. Orkar inte det. Det är lite annan disciplin än på den gamla goda tiden det. Tur att jag inte har tittat på film.

Det är intressant, det här så kallade livet. Life. Det finns så många olika versioner och framförallt så är det ett faktum att det blir vad du gör av det. Mitt liv här är så olikt det där hemma. Over there, på andra sidan jordklotet. Så långt iväg men ändå inte mer än ett videosamtal bort. Jag är ingen äkta backpacker, det vet jag, men jag är en traveller. Allt jag någonsin velat ha är hela världen. Och den finns här, mitt framför mina fötter.

Jag vill se världen, jag vill uppleva den. Jag kan inte förstå hur man kan binda upp sig på en enda plats för resten av livet!? Den här resan är något av det bästa jag har gjort, och jag vill fortsätta den tills det att jag upphör att existera. Det är en välsignelse att få möta alla fantastiska, och ehm mindre fantastiska bör väl tilläggas, människor och att få vara en del av... Ja, en del av vad? En del av världens helhet kanske. En del av allt det där som gör allting möjligt. Jag saknar alla mina underbara människor hemma men samtidigt är hemma det sista stället jag vill vara på just nu. Hemma ja. Hemma kan vara så mycket mer än bara den plats där man bor. Jag kan inte få nog av alla nya intryck, det är precis som att man är född på nytt och alldeles nyss öppnat ögonen. Redo att ta sig an vad än som väntar. Jag vill till californien. Till Miami, new york, las vegas, san fran och the city of angels. Jag vill till Sydamerika. Till Brasilien och karnevalen i Rio. Jag vill dansa på stranden i copacabana och dansa tango i Argentina. Men mer än något annat vill jag fortsätta le. Min kropp bubblar över av glädje och porlar ut genom min mun i form av högljutt skratt. Jag är lycklig. Låt det aldrig ta slut.

Sååå trött. Vad det tar på krafterna att ha semester! Sov ett par timmar under ett träd på en paradisö innan idag. Det var riktigt jobbigt.


Gjorde ett försök att ladda upp lite fina bilder, men det sög riktigt fett eftersom inlägget aldrig publicerades. Underbart.

Det är något jag verkligen har efter otaliga timmars resande. Men jag kom nog hyfsat rätt på det ändå, än är jag inte sjukligt jetlaggad. Än är jag inte framme heller så jag borde väl knipa igen. Har snart klarat av mitt första pit stop efter tolv timmars flyg. Singapore i femton timmar har inte känts som femton timmar. Eller jo, det har det kanske. Men det har funkat. Jag hyrde en säng i morse när jag kom. 180kr var det verkligen värt att få lägga sig ner och sova i tre timmar. Därefter blev det nästan lite stressigt eftersom att jag skrivit upp mig på sightseeing direkt efter tuppluren. Fick halvspringa över heltäckningsmattan, ja fråga mig inte men människorna här verkar ha en enorm förkärlek till just heltäckningsmatta (de har bonat in hela flygplatsen i den!), för att hinna i tid till samlingsplatsen. Oturligt nog regnade det idag, jag förstod det som att det vanligtvis gjorde det, och luftfuktigheten var nog så maxad den bara kunde vara. Jag förstod det även som att de har extremt hög luftfuktighet här, mellan 80-100%. Jag kan naturligtvis ha hört fel, det har en tendens till att bli lite fel när man inte hör allt. Och lite brytning på det så kan det minsann bli hur tokigt som helst!


Anyways. Fick även erfara australiensarnas hjälpsamhet redan här. Jag gick och satte mig vid en fotmassagemanick och försökte klura ut vilken knapp som kunde tänkas vara mest framgångsrik att trycka på. Snubben bredvid, australiensaren, frågade vänligt om jag ville ha lite hjälp. Tja, jag skrattade och sa att det kunde ju inte skada. Förklarade också att jag vanligtvis brukade trycka på alla knappar tills att jag hittade någon som gav resultat. Sen började han snacka och gav tips då jag förklarat att jag också skulle flyga down under. Så än har ju det goda ryktet stämt i alla fall.

Kommer nu lillskling! #aussieland


Uppdateringen de närmsta tre veckorna kan jag nog inte garantera helt och hållet. Men vem vet, jag skriver kanske mer än hemma!?

S.E.M.E.S.T.E.R


Njuter av sol på playan. Svarar inte på samtal som innefattar någon sorts arbete. Så vet ni det. Räknar ner dagarna inför min fantastiska resa, tisdag is the day with big D. Ikväll firar jag med god middag i trevligt sällskap.

Jag har ingen energi över till någonting. Orkar inte. Har bara velat gå och lägga mig sen jag slutade jobbet. Har fortfarande inte lyckats med det. Och just nu råkar jag titta på en familj med elva ungar på TVn. Elva ungar! Fy fan.



Behöver Australien nu. Ser fram emot att resa ensam, ser fram emot tid tillsammans med lillasyster.

Det har varit en jävlig vecka på jobbet. Kul, men jävlig. Det har gått riktigt fort eftersom allt har varit extremt intensivt. Igår var jag trött i hela kroppen, vet att jag tänkte för mig själv att jag skulle trilla ihop om jag blev tvungen att lyfta en enda låda till. Gjorde inte det. Jag orkar mer än jag tror, jag vet det, men jag gör det inte på bekostnad av min sömn. Det har blivit alldeles för få timmar den här veckan, vilket också har visat sig. Idag är jag ledig, och idag sov jag till tolv.


Så, nu behöver vi inte prata mer om det. Nu blir det frukost. Sätter mig ute och väntar på solen.