Latexsara

Alltså. Jag är helt kass med bloggen nu för tiden. Har varit helt slut i huvudet efter skolstart, är trött som en pensionär på kvällarna och sover som en stock om nätterna. Har liksom inget att ge. Har inte ens satt mig in i min nya Mac. Behöver också installera en massa program i den och känner att jag måste men inte riktigt orkar ta tag i det, pust. Sen känner jag mig som sju svåra år utseendemässigt, mitt hår och mina naglar skriker kom och hjälp mig att dö. Och huden. Ja. Den saknar solen. Jag önskar att jag bara kunde suga i mig kurslitteratur och fördjupa mig i alla arbeten redan nu, men mina tankar är fortfarande kvar i aussieland. Dit måste jag åka igen.

Är hon inte fin?

Läste någonting som fastnade.


"Laughing so hard no noise coming out, so you sit there clapping like a retarded seal!"


Den känslan!

Alltså. Australien i mitt hjärta. Har aldrig längtat tillbaka så mycket till något tidigare. Ett litet hål i hjärtat uppstod när jag var tvungen att återvända hem, men samtidigt är det fyllt till yttersta bredden eftersom att jag tog tillfället i akt och vågade resa. Jag kan inte riktigt förklara vad det är som gör det så otroligt bra, för otroligt bra är det verkligen. Det är obeskrivligt och alldeles underbart. Jag behöver så många ord men samtidigt inga alls. Det är inte orden som gör det, det är känslan. Fantastiska landskap, avslappnad attityd och vänliga människor är bara en bråkdel av alla hyllningar jag skulle vilja ge aussieland. Dessutom är det sommar trots att det är vinter, and that is totally my cup of tea. Jag älskar också att få prata engelska precis hela tiden. Att få utnyttja de kunskaper man byggt upp under flera år och att få positiv respons på dessa.

Min resa dit är något av det absolut bästa jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Lycka för mig är till stor del att vara välsignad med möjligheten att resa, att se världen och att skapa minnen. Jag vill aldrig sluta, den dagen kan ni skjuta mig.


Jag är lycklig.