Jag och mina nycklar



Hur förbannat virrig kan man bara vara? Tyckte ändå att jag borde ha lärt mig att stoppa tillbaka nycklarna på sin plats efter att ha använt dem. Gör jag det? Neej. Men då står man också där på trappan med lång näsa och vänder ut och in på hela väskan. Hittar man några nycklar? Nej inga nycklar. För nycklarna ligger på bänken innanför dörren. Ingen hemma, ringer runt till halva umgänget utan att få något riktigt napp på min efterlysning av Babe heller. Känner hur irritationen växer, mest riktat mot mig själv egentligen, men är ju fenomenal på att rikta det utåt. Men visst är det väl sjukt irriterande när man verkligen behöver få fatt i någon och denne någon inte alls går att få fatt på!? Fick köra några varv i byn och fick for real syn på bilen till slut. Förföljde den tills det tog stopp och rev av ett par ramsor innan jag äntligen fick annan nyckel överlämnad. Gjorde av med en del energi där så tack och hej från soffan.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0