Latexsara

Kom nyss på ytterligare en fråga jag svarat fel på på tentan. Faack. Hatar när jag börjar grubbla och fundera för mycket! Jag VISSTE ju svaret för fan. Så började jag ifrågasätta mig själv och mina tankegångar, och var som egentligen var LOGISKT. Helt idiotiskt. Hur dum får man vara? Känner mig helt osäker på mitt resultat nu. Man inser ju att man har alltmer poängavdrag ju mer man tänker. SLUTA TÄNK!

Vem beställer en ny säng med hemkörning utan inbärning? Jo det gör tydligen jag. Ingen hemma för att ta emot den dessutom, fjäskade lite för bästa mami och hon lovade att sluta en timme tidigare från jobbet. Fina mami. Så nästa vecka dyker den upp, känner mig lagom förväntansfull. Vem köper en säng utan att ha provlegat den? Jo det gör jag. Men innan tisdag har jag diverse andra saker att bekymra mig för. Hur jag ska få min tid att räcka bl.a. STOR projektredovisning på måndag morgon och vi har suttit och planerat hela dagen idag. Vi var inte riktigt färdiga när jag valde att smita. Nästan men inte riktigt. Så nu sitter jag här igen. Med blodsmak i munnen. På tåget. Vrålhungrig dessutom.

Kul att det kommer folk på söndag! ;) Man anmäler sig som vanligt till gymmet, priset har dem på hemsidan (vågar inte slå i sten vad det ligger på men en hundring skulle jag tro!).


Puss på er

Svettig som fan, mina fötter pulserar och halsen törstar efter vatten. Fick ta en halstablett. Sprang till tåget idag, vad blir det nu? Tredje gången? Blev omsprungen av en kille med världens roligaste stil, han sprang inte han tog riktiga älgasteg. Hade han sprungit intill en älg så hade han fan hållit jämna steg alltså. Skönt att jag hann med tåget iaf, hade inte orkat vänta i en timme idag. Däremot hade jag högt och tydligt kunna utbrista Nej men va faaan!!! när jag satte mig ner i sätet. Såg fram emot att sätta mig ner och bara klunka vatten. Det kunde jag ju tro, flaskan blev kvarglömd i skolan. Givetvis. Känner hur hela jag utstrålar sarkasm på hög nivå. Får nog peta in hörlurarna i öronen, har världens smaskare bakom mig!

I morse var det samma sak som alla andra morgnar. Min tid tar alltid slut. Jag är som värsta zombien på morgonen, allting går i ultrarapid. Jag fattar verkligen inte hur allting kan ta så lång tid! Det är precis som att kroppen inte hänger med hjärnans direktiv. Nu var jag sjukt trött i morse, det ska erkännas, och det tog mig tjugo minuter bara att komma upp ur sängen. Inte för att det är så att jag skuttar upp vanligtvis, men tjugo minuter är ovanligt lååång tid för mig att bara resa mig upp. Det jag då vill komma till med det hela är att jag blev sen som fan, besviken på mig själv för att jag fick ta bilen idag. Jag som börjat få in vanan att cykla. Kommer ner till stationen bara för att upptäcka att tåget är tio min sent. Fattar ni! Den känslan är så jävla irriterande. Visst, asbra att jag hann med tåget men då kunde jag ju CYKLAT. Jag längtar efter två dagars ledighet. Some time off. Två dagar, det räcker.. Jag nöjer mig med det. Men det är detta allting grundar sig i just nu. Min trötthet. Så tänker ni säkert nu, ja men hallå ledig nu igen? Precis varit i London. Skulle bara vilja klargöra att London inte direkt var semester. Det var minst lika intensivt som den vanliga vardagen.

Jag har gått och skaffat mig en ful ovana nu igen. Just det här med att ligga på soffan och bara "blunda någon minut". Ha! Lyckas övertyga mig själv varje gång att det bara är det jag ska göra. Förvånas inte längre lika mycket då jag kväll efter kväll vaknar mitt i natten och får gå omkring och släcka i hela huset. Ett riktigt i-landsproblem.

Idag blidde jag klippt. Har världens smutsigaste skor och känner mig sjukt stressad inombords. Börjar jobba kl 16. Är hemma fem minuter innan.

Började läsa vid kvart i tolv, tänkte att jag skulle göra det så att jag blev trött och somnade. Ack vad fel man kan ha. Läste till klockan var kvart i tre, men hade kunnat läsa lika länge till. Vaknade med trötthetshuvudvärk som ett brev på posten. But who cares, fram med boken igen. Den var.. Bra. Kan man. Säga.

Det känns som att jag hade behövt sova i ett helt dygn. Bara blunda, sova hårt, drömma mycket och vakna utvilad. Tänk vad underbart. Idag har jag varit komatrött, försökt att inte bara vara effektiv utan även kreativ. Gick sådär. Känner mig helt pantad idag, hjärnan fungerar liksom inte. Den står i autopilotläge och vill helst bara slippa behöva tänka Vi kastades dock in i en spontan redovisning under dagens seminarium och jag förbluffade mig själv med att ta över språkandet en hel del när det var vår tur. Slog precis upp ögonen nu, sovit i en halvtimme på tåget och vaknade nyss med världens nackspärr. Undrar hur det här huvudet har studsat?!

Idag har jag varit en enda stor virvel av känslor. Ångest, nervositet, självförtroende och adrenalin. Bland annat. Kände för att kräkas i morse när jag vaknade och har haft trötthetshuvudvärk hela dagen. Har bara förträngt det, varit sjukt fokuserad på att sätta den här tentan. Sprang och kissade tre gånger innan jag gick in i salen, kände magen vända sig ut och in. Fick mitt häfte och började skriva. Skrev och skrev och skrev. Skrev ner blyertsen på tre pennor. I förväg hade jag bestämt mig för att svara på allt, även om jag kunde svaret eller ej. Blev nästan förvånad när jag svarade på frågor som jag inte mindes att jag hade lärt mig. Det tog mig nästan på pricken tre timmar och jag kände mig faktiskt nöjd!? Då får jag genast känslan av att ha misslyckats. Något måste vara fel. Men det är någonting idag, det är någonting med mig som har förändrats. Inte bara idag utan jag har märkt det sen jag började plugga igen. Jag ställer inte till med en offentlig pajkastning mot mig själv längre. Det gjorde jag förr. Fick jag inte alla rätt så kunde jag känna mig så misslyckad. Idag vet jag att jag inte har alla rätt, fick ett hjärnsläpp på det enklaste av allt. Men det spelar liksom ingen roll. Jag struntar i det. Det viktiga är att jag kan det. Jag har lärt mig det. Jag fick även tillbaka en gammal rättning idag, treskalig bedömning och jag fick full pott. Blev glad, lite överraskad men det var inte så att jag jublade direkt. Det spelar ingen roll, jag hade nöjt mig med ett vanligt godkänt. Jag gör inte detta för att få bra betyg, detta gör jag för att jag tänker bli bäst på det. Bli bäst blir man genom att göra misstag och lära sig. Men om vi ska återgå till tentan så är det självklart ett krav att jag blir godkänd för att klara kursen, men jag tror nästan att jag vågar säga att det inte ska vara några problem. Sitter jag här och är mallig nu så ska ni se att den kommer tillbaka ej godkänd bara för det. Men vet ni? Jag hörde ett par stycken från andra året sitta och prata, dem hade tentat om idag. De pratade om att det var så svårt den här gången, jag tänkte att dem kan väl ändå inte mena allvar! Jag hade förväntat mig det värsta, och det värsta hade varit tio gånger värre än detta. nu ska jag andas.

Precis lämnat Malmö och sitter här med mitt glittriga dödskalleskal med diamanter. Äkta såklart. Älskar att åka iväg men det finns ju ingenting som är så underbart som att komma hem. Uppskattar verkligen våra fina rena städer med luft att andas in utan att känna sig smutsig. Japp så är det, men det glömmer man lätt och därför måste man åka iväg.

Ätit cheesecake gjord på haaamburgeroooost (mamis uttal) och kastat. Fått spel på Oxford street. Haft svimmingsanfall i en butik. Gått hela centrala London runt i jakt på te och scones. Ätit världens kaloribomb i form av spaghetti carbonara (fantastiskt god by the way). Således ätit på ett flertal italienska restauranger. Druckit mer vin under dessa tre dagar än vad jag gjort den senaste månaden. Blivit blåsta på musikalbiljetter. Sett första akten av Billy Elliot the musical. Lämnat den förfärliga musikalen halvvägs och skickat in rapport om våra dyra biljetter. Varit ovänner med varandra. Älskat varandra. Hyllat London och hatat London. Nästan blivit påkörd av en taxi. Förbannat den taxichaufför som lämnat oss åt helvete fel när vi först kom hit. Skrattat åt Mami. Skrattat med Mami. Spenderat alldeles för mycket pengar. Pluggat alldeles för lite. Blivit bjuden på latte on the house. Åkt tunnelbana. Varit på matmarknad. Ätit massa granatäpple. Lärt mig älska granatäpple. Pratat engelska och känt mig viktig. Sovit i tältsäng. Och tappat bort varandra. Bland annat. Här har ni en bild. Godnatt.

Vad vi har gjort idag? MASSOR!

Ligger just nu klarvaken under täcket med två tröttisar sovandes intill. Drömde om min tenta. Fattar ni vad sjukt?! En riktig mardröm. Jag var halvt hysteriskt och sprang omkring och skrek, det är ju med helt normalt. Men såhär var det.. Vi kallades i in i turordning och fick stå intill när våra mates skrev, tiden vi hade på oss var en halvtimme. Ingen övervakade och det var mest upp till oss själva att inte hjälpa den vilkens tur det var. Jag fick vänta länge och väl på att komma in, och när dem äntligen kom till mitt namn i listan blev jag inkallad till ett cafébord. Det var en tom uteservering inne i skolan, solen sken och där satt rektorn och hennes assistent. Satte mig ner och fick ett svart pappersark och en silverpenna att skriva med. Första delen av tentan handlade mer om någon slags utvärdering av gud vet vad! Sen fick jag mitt häfte. Första frågan handlade om att en tjej vid namn Desdemona givit upphov till en teckensnittsfamilj i vilken det var stora feta bokstäver som ingick; varför bar hon då just den variant av krona på huvudet som hon alltid gjorde? What? Jag menar HALLÅ!!!!! Hur i hela helvete skulle jag veta detta?! Det fortsatte med att jag och assistenten sprang in på en engelsk pub rakt över gatan, hon höll papprena och jag slängde ur mig den fråga jag nyss fått.. Fast på engelska. De skrattade vänligt åt min hysteriska uppsyn innan jag insåg att detta ej var lönt. Yrade mig tillbaka till rektorn vid cafébordet och upptäcker att mitt tentahäfte är borta. Då visar det sig att assistenten gav pubnissarna detta, tentatiden får således pausas och klanten som ställt till det får rusa iväg igen. Såå Sara, säger rektorn, nu har sexton minuter gått så ca halva tiden är kvar. Dum i huvudet tänkte jag. När häftet åter dök upp var det inte samma häfte som jag haft förut. Jag bläddrade som en galning men i detta fanns bara bedömningsmatriser och några frågor med svar som var utklippta och uppklistrade på ett grönt tjockt pappersark. Tiden var ute och jag storgrät. Hur kunde detta gå till? Rektorn såg på mig med medlidande och ställde en fråga om något säkert betydelsefullt. Minns bara att jag svarade att det var ju sjukt irrelevanta frågor. Nej jag vet, svarade hon mig, det var tydligen nåt mer program som skrev och en del kurslitteratur kom därifrån. Och hur satan skulle jag kunna svara på frågor ifrån någon annans kurslitteratur? Jag fick inte ens samma frågor som resterande i klassen fick. Fick svaret att det blivit ett litet missöde där..

BOOOM!!! Klarvaken. Fattar ni. Jag är helt toppad och klockan är halv åtta här.

Det här med gratis wi-fi var ju ett alldeles underbart påhitt! Samtidigt helt förfärlig, inte får man en avskärmning från cybervärlden nu heller!

Nu är jag här igen. Malmö c. Fast idag åker jag vidare. London town, here I come. Det ska trots all stress och liten galen gubbe bli fantastiskt underbart. Jag älskar ju London. Varför är man mer pigg när man går upp mitt i natten än vanligtvis. Hur går det ihop? Åt frukost vid 3.30 så det är snart dags igen. Oj vilken dipp jag kommer att få under dagen...

Det sitter en liten galen gubbe i mig. Med rödsprängda ögon springer han omkring och drar sitt hår. Den känslan har jag haft i en dryg vecka nu. Och idag än mer än så. Har nog skaffat mig minst fyra nya rynkor, håravfall och påsar under ögonen. Fick färdigt sammanställningen, frågan är ifall den blev tillräcklig. Det lär vi märka. Usch jag älskar och hatar sånt här. Får en riktig kick av att ha miljoner saker igång samtidigt, och av känslan att klara av det. Jag behöver bara fem minuter att andas, fem minuter lugn och ensamhet. Fem minuter avsatta för ny energi. Sen kör vi igen. Men innan de där fem minuterna finns så är jag världens ragata. Jävligt otrevlig att vara i närheten av. Tar man inte mig på allvar så får man passa sig, hugger direkt. Det finns en person här i världens som alltid råkar befinna sig i skottlinjen. Min älskade mami. Det är helt sjukt hur olämpligt hon alltid råkar ringa eller dyka upp. Och ifrågasätt mig i det läget så får du dig en avhyvling. Lägg ihop ett och ett så förstår ni var jag vill komma. Hon får mycket obefogad skit men hon är en av dem jag älskar mest i hela världen. Pausen är slut, dags att återuppta packandet. Åker ju inatt.

Min fokus ligger på lite annat håll just nu så det är ju inte precis som att kreativiteten flödar här inne. Dessutom har jag lyckats väl med min planering att åka till London helgen innan första tentan. Begåvat. Och det var väl lite det jag ville komma till.. Om ett dygn beger jag mig snart för en tjejtripp till London town, och jag kan nästan garantera er att det blir keff update. Alltså ingen alls. Fyra dagar, fixar ni det? Värre med mig själv skulle jag tro, hur ska detta gå?!

Står på perrongen i väntan på tåget hem. Är i ovanligt god tid med tanke på gårdagen. Köpte godis på pressbyrån utan att vara det minsta sugen. Varför gör man så? Hungrig antar jag. Fast jag har ingen aptit alls utan går mest omkring i ett vakuum av illamående. Det är den där jävla tentan som spökar. Snacka om att man får ångest när alla andra verkar ha så himla bra koll. Jag vet ju att jag också har det men den där tron på mig själv har jag nog tappat någonstans på vägen. Tillfälligt borta. Måste sluta tvivla.

Gick och växlade pengar när jag kom till stationen nu i eftermiddags. Satte mig därefter i godan ro för att invänta tåget. Allt i vanlig ordning. Vänder upp blicken från telefonen och får syn på ett par glada tvillingar som jag inte sett på hur länge som helst. De hade haft sin Mami på besök och väntade nu på att hon skulle köpa biljett hem. Vi stod där länge och väl, pratade på och skrattade då deras Mami försiktigt inflikar frågande om det var 15.58 tåget skulle gå. Nej nej, svarar jag, betonade att tåget skulle gå 48 och inget annat. Hennes panikslagna ögon mötte mina och jag sneglade upp på klockan i taket, kollade ner igen och sedan upp för att titta ytterligare en gång. Men, hörde jag någon säga, då har ju tåget redan gått! Vad fan. Där hade vi stått och traggat bara för att missa tåget med två minuter. Hur jävla dum får man vara? Så idag har jag väntat på tåget lite längre än vanligt, närmare bestämt en timme och femtio minuter. Smart, verkligen. Men jag fick ju sällskap och det är väl något man kan skratta gott åt längre fram i tiden. Nu behöver jag mat.

Jesus vad trött jag är. Inte för att jag vet om Jesus faktiskt kan göra något åt saken men det kanske hjälper rent mentalt att säga så. Nej, jag är verkligen ingen morgonmänniska. Har en extrainsatt juridikföreläsning såhär på morgonkvisten, och visst ska det bli intressant MEN jag är så trött så jag tror att jag somnar.

Blev bjudmiddag ikväll, så jäkla gött när man slipper laga mat. Tog lite egobilder, de blev dock inte så himla bra. Men en pussbild bjuder jag på. Behöver träna för övrigt. Och fick lite push inför den stundande tentan av en bekant innan idag med. Behövde det. Lite förtroende. Tack kära vän!

Sitter i bilen på väg hem från Ikea och känner mig om möjligt ännu mer förvirrad än när jag åkte dit. Satan i gatan vad man hade problem med att lokalisera sig. Köpte (äntligen!) lampa till vårt badrum. Ska bli så sjukt skönt att få upp den! Sen ser jag antingen ovanligt bra eller ovanligt konstig ut idag. Har fått flertalet nyfikna blickar riktade åt mitt håll.

SOV

Jag har verkligen inte någon bra dag idag. Tentapluggandet går sjukt dåligt och jag är allmänt irriterad på allt och ingenting. Sånt som egentligen inte betyder något betyder idag. Önskar att jag hade varit någon annanstans och inte suttit här hemma i mitt sketna hus. Har nämligen så himla svårt att separera alla tankar idag och jag hade behövt en helt annan atmosfär. Har nog inte fått den där dagliga dosen av självkänsla på ett rejält jävla tag heller och är således aldrig redo för mitt minus. Man är så dålig på det där med att hylla sig själv. Du är inte vad du gör, fast för en otränad som mig så är det ju precis så. End.

Ibland funderar man över de val man gjort, och idag är en sådan dag. Jag behöver lite egotid känner jag. Saknar en del av mina vänner och jag längtar efter våra intellektuella diskussioner där jag till och med kan framstå som dum i huvudet. Men det spelar ingen roll, för jag behöver en rejäl dos av det som är mig själv. Och en drink. En stor jävla drink.

Tappar fokus hela tiden och allting börjar kännas lite hopplöst. Har tjugofem sidor datadokument som sträcker sig över elva kapitel att memorera. Och anteckningar att sammanställa. Och stödord att förstå. Och terminologi att lära mig. Börjar bli lite gnällig..

Har ni fått er dos av självkänsla idag? Inte det!? Här kommer den:


Du är fin
Du är grym
Du är vacker
Du är stark
Du är begåvad
Du är hjälpsam
Du är smart
Du är Du!


Sug åt er på ett eller annat sätt! Nu är ni redo för dagens lilla motgång, visst!? Varsågoda.

Oj vad jag tentapluggar. Jag gör faktiskt det. Det bara känns.. inte så (!?). Hur ska det kännas liksom? Jag läser och antecknar och tänker och fortsätter. Det betyder väl att man pluggar? Kanske för att jag tycker att det jag läser är intressant?! Jag VILL verkligen lära mig detta. Jag vill kunna det. Det bara känns så hopplöst emellanåt, jag har ju väldigt svårt för det här med att välja det ena eller det andra. Inom det mesta. Velar in i det sista och ångrar mig när jag har väl har valt endera. Så fotografisk minne hade varit att föredra då jag har lite svårt att memorera ALLT. Försöker verkligen sålla, men sållar jag rätt?! Får en överväldigande känsla av att vilja lägga mig ner på golvet och gråta som ett litet barn, frågan är ifall det hade gjort någon nytta? Får väl gå på magkänsla antar jag. Jag lär ju mig och det gör jag för min egen skull, men det räcker ju inte riktigt hela vägen. Man ska ju bli godkänd också..

Fick efter långt om länge svar ifrån skånetrafiken gällande min (uteblivna) resa. Minns ni? Var så arg så att jag trodde att jag skulle explodera i alla fall. Öppnar mailet och blir föga förvånad när dem påstår att jag behöver komplettera med kvittot. Såhär svarade jag.



Tack för ert svar.

Taxameterkvittot fanns bifogat tillsammans med resterande uppgifter. Jag fick till och med en kopia utav chauffören då det tydligen är allmänt känt att kvittona råkar "försvinna på posten" i dessa situationer. Så om det skulle vara så även i detta fall så ber jag er att omgående ta kontakt med posten och ställa frågan varför deras anställda öppnar er post och medvetet plockar bort vissa avgörande faktorer. Det vore verkligen pricken över i om ni nu skulle komma och påstå att mitt bifogade kvitto saknas, då råder det allvarliga brister hos er personal vilka uppenbarligen inte kan sköta sitt jobb. Att ni lämnar era kunder lite här och där utan att ta någon som helst notis skulle tydligen inte vara nog, när det sedan är dags att ta konsekvensen av ert agerande och ersätta pengar som har lagts ut så har ni människor som jobbar för att trötta ut den som blivit lidande. Jag ska inte behöva lägga en extra krona på att ta mig någonstans när jag månad efter månad betalar er för att ordna det åt mig. Men om det trots allt är detta som är er arbetsmoral så förstår jag att ingen kom för att hämta mig, då hade inte jag heller velat vara anställd hos er. Skämmes.


Hälsningar Sara

Fick en retweet av Mia Törnblom och blev löjligt glad. Precis som att "hon såg mig och då är jag viktig och betyder någonting!". Den där hjärnan är bra allt konstig ibland.

Godmorgon alla sjusovare, är ni vakna idag? Inte det? Nä, knappt jag heller *komatrött*

Allt känns lyxigt när man är hungrig. Önskar att jag hade fått lite mer makaroner dock!(?) Mitt problem är också att jag äter tills att det tar slut.

Matar Limbo om och om igen. Och om igen! Kan inte få nog! All cred till skaparna bakom den videon, de har verkligen lyckats. Den frammanar helt rätt känsla! Allra första gången jag hörde låten så ska jag ärligt talat berätta att jag var ytterst tveksam. Men till skillnad från många gånger tidigare så valde jag INTE att nonchalera den av denna anledning, jag har mer varit laid back i väntan på att den ska bli lite större. Nu gott folk, nu är det dags. I fell in love och ikväll är det premiär. Nu dansar vi.

Välkomna

Tror att jag lider av ett tillfälligt trötthetssyndrom. Idag när jag satt på tåget var jag så sjukt trött att jag böjde huvudet bakåt upp i luften och klämde ihop ögonlocken. Det var det bästa på hela tågresan. Extremt oskön position men kunnat somna rakt av. Och nu igen.. Trött! Vill plugga och vill sova. Jag har ett riktigt i-landsproblem.

Idag kändes det som att jag faktiskt är hyfsat med på noterna ändå. Vi hade labb och läraren kallade mig för Google när jag var den enda som öppnade munnen och faktiskt svarade på hans kuggfrågor. Sen som vi alla vet så går det inte riktigt att få tyst på mig när jag väl har satt igår, så jag babblade på.

"Google här framme svarade precis att det var satsytan."

Sneglade på klockan i tåget nu precis innan jag gick av. Vilken ångest jag fick!

Hunden har torkat och sitter på väg hem mitt i världens dipp. Plockat fram boken och ger mig fan på att plugga häcken av mig. Ska krossa den där tentan, så det så.

Idag var jag fast beslutad att ta cykeln ner. Så det gjorde jag. Sov lite extra länge (som vanligt) så höll på att spy upp hjärtat bara för att svälja det igen. Men så när jag börjar cykla, vad händer? Det kommer världens ös. Tack för den, vädergudarna. De måtte älska mig. Onekligen. Så nu kom jag nyss till malmö c och känner mig som en blöt hund. Får väl ställa mig under en handtork eller nåt.

Se den filmen om ni inte har gjort det! Herregud vad jag kände igen mig! Planera, skriv listor och jobba hårt. Älska det du gör. Kalla mig galen men jag drömmer om en sådan framtid. Jag tänker skaffa familj och jag tänker vara en arbetarmamma. Jag kommer att ha en karriär. Det är jag fast besluten om och jag ger mig inte förrän jag är där. Jag lägger mig inte ner och ger upp, jag står till jag inte kan stå längre.

Med vin såklart!

Idag är jag TRÖTT. Hårt arbete börjar väl ta ut sin rätt. Sista dagen idag och direkt därefter bjuder vi ut pappa på middag. Skulle försöka frukostplugga men det gick lite sisådär för tidsoptimisten. Känner att jag nog kommer att ha den här prestationsångest/illamåendekänslan tills att jag fått mitt tentaresultat. Och hur länge dröjer det? Tenta om två veckor imorgon (farväl välmående!), sen rättning. Sen då? Hur länge ska dem plåga en med väntetid? Om jag är ett psykiskt nervvrak så vänligen ha överseende. It will pass, hopefully..

Fick en kärleksförklaring av en latinamerikansk man idag.

"Hade jag varit tjugofem år yngre hade jag varit ännu mer kär i dig."

Halvt på riktigt, halvt på skoj. Han är snäll och jag tog det som en komplimang!

Bästa pappa

Med mitt skrivande alltså. Sjukt oregelbunden. Har nog en liten dipp i strukturen!

Känslan att tvätta fötterna och dra på sig ett par rena strumpor. Oslagbart.

Idag är jag bara sååå förvirrad. Fattar inte hur jag alltid lyckas bli sen i planeringen oavsett hur strukturerad jag är i tänket. Det är en gåta. Ska jobba hårt i tre timmar till, sen är jag befriad. Är så förvirrad här med. Springer omkring som en yr höna och ger nästan mig själv nervsammanbrott.

Lyssnar sönder Limbo just nu. Kollade på videon och blev kär. Jag dööööööör vad jag saknar att dansa så. Jag är en bra dansare det vet jag, men fatta vad jag hatar att jag är så jävla svensk och inte mer latino med afrokrull. I love latino. Kanske härstammade därifrån i ett tidigare liv, därför man känner en så stark koppling. Nu svider mina ögon och jag ska gråta mig till sömns och drömma om att vara sydamerikansk.

• Dukar fram frukost

• Tar fram mobilen

• Kollar mailen

• Kollar groupon

• Kollar skolmailen

• Kollar Facebook

• Kollar twitter

• Kollar instagram

• Skriver blogg (oftast)

• Läser blogg (ibland)


Sen kan dagen börja.

Det blev ett pass idag. Kanske inte det bästa för hälsan, men what the hell. Inget annat som har funkat så får väl försöka svettas ut eländet. Har faktiskt blivit bättre. Rösten är tillbaka och jag känner mig piggare, snorandet håller förvisso i sig. Prisa honungsvatten. Och ingefära.

Unnade mig själv sovmorgon idag, behövde det. Sen dess har jag gjort alla de viktiga sakerna. Dvs att jag har gått igenom mailen, Facebook, twitter och instagram. Och bloggen då. Har till och med plockat i ordning lite här och där här hemma. Så nu tror jag inte att jag har mer viktigt att kolla = tentaplugg. Mitt problem är att jag inte riktigt har någon studieteknik. Hur lär man sig saker egentligen? Genom att göra, det vet jag. Men om man nu ska lära sig genom att läsa. Har sett flera stycken med post-its och gillar idén. Men jag har inga post-it och måste i så fall köpa sådana, och det har jag inte tid med nu. Får bli en annan dag, för idag gör vi på mitt sätt. Stör mig icke.

Hoppade i min jamas, och bäddade ner mig i soffan. För ett tag sen faktiskt. Kelar med babe och med kokboken. Hyr nog film ikväll, eller streamar. Känner mig ungefär såhäääär trött.

Såna här fina bullar bakade jag och Sis igår. Lite tidigt men vad fan.

Jag somnade tidigt igår, gick medvetet och la mig eftersom att jag både var sjukt trött och förvissad om att jag skulle upp tidigt idag. Min hals skrek när jag vaknade, utan att det kom någon röst. Jag är less på det här nu. I en och en halv vecka har jag haft så ont emellanåt så att jag inte har kunnat prata. De andra gångerna har jag heller inte kunnat prata för då har min röst övergivit mig. Jag har fan provat allt. Honungsvatten med ingefära. Kanel. Strepsils. Diverse halstabletter. C-vitamin, både färsk och brusande. Har suttit med värmekudde över rygg nacke och hals. Har för fan till och med druckit kaffe enbart för att det är varmt. Jag har slut på idéer. Alla hjälpande tips mottages varmt.

Hungrig illamående och hickig. Näsan bara rinner och som ni hör så är det allmänt eländigt. Tur jag är på väg hem för såhär jävla pigg är jag idag.

Förbannar mig själv för att jag stoppade in linserna i ögonen i morse. Det svider och gör ont, precis som i hela halsen, huvudet och resten av mig. Tog med mig brillor dock och får nog peta ut mina instoppade extraögon när jag kommer till stan. Jag förstår att jag inte är kry men jag är livrädd för att missa något i skolan. Speciellt som idag när vi har laboration. Jag vill inte ha saker att ta igen, jag vill ligga steget före. På fredag blir det första gången jag missar, då vet jag att jag missar. De har flyttat en gästföreläsning helt och hållet. Alltså ibland bara hatar jag när saker och ting ändras eftersom att man redan har planerat efter det första utgångsläget. MEN jag vet. Ska jag vara verksam inom yrket jag utbildar mig till så kommer det är hända många fler gånger än såhär. Face it.

Var hemma en runda hos mina föräldrar innan. Hann inte vara där någon längre stund innan jag hade flera händer på min panna och febertermometer i både mun och öra. Kände mig som fem år igen. Fikade lite innan jag flydde därifrån. Och hade bevisligen ingen feber.

Titta vad som kom upp på hemskärmen när jag startade safari! Wooo vilket spännande liv man har. Haha, NOT. Börjar känna mig degig så tror att jag ska försöka bruka lite allvar med träning efter att min hemska förkylning har släppt. Ska fiska efter en träningskompis kanske. Behöver nog det till en början. Vi får se om det finns någon som har tid när jag har. Känner mig inte så tillgänglig alltid så det kan bli problem. Får se!

Tjolahopp på er. Hoppas att alla är pigga och glada idag. I'm not. Blev lite retad för rösten igår med kommentarer som "det är visst hårda helger som student". Svarade med motreplik i stil med att jag önskade att det hade varit så väl. Då hade man ju ändå haft roligt. Nä den här skabbiga halsen kunde jag varit utan, och om den ändå ska bytas ut så hade det varit trevligt om den byttes ut mot en härlig stämma som kunde sjunga också. Tror nämligen att jag hade blivit en ypperlig artist. Men det är ju bara mina egna spekulationer.. Gurglade i en förfärligt äcklig whisky igår, det är bra för halsen sades det. Det var något av det mest vedervärdiga jag har druckit. Fy fan. Jag klöktes och det ansamlades stora mängder saliv i käften. Kände mig som ett kolli och väntade mig nästan att börja dregla vilken sekund som helst, så det återstår väl att se om det gjort någon verkan. Är för övrigt ensam hemma och känner att det är skönt med lite lugn och ro, framförallt eftersom att jag kan spara på rösten. Har ju lite svårt för det där med att vara tyst.

Natt fnatt. Trött och längtar efter en riktig partykväll med sjukt mycket dans. Fick suget nu.

Jag sov till ett. Blev lite chockad måste jag erkänna, valde dock att inte få panik utan såg det som att "sov jag till klockan ett så behövde jag det". Vaknade även utan någon egentlig röst och har precis tryckt i mig ett par Alvedon. Det kan vara bra i förebyggande syfte tänker jag. Men just nu känner jag mig ändå så lurad, dragen bakom kulisserna liksom, klockan är halv tre och min hjärna tror att den är halv elva. Den tiden försvann ju bara. Poff! Borta! Men jag får skylla mig själv som tror att jag är så jävla stark (men jag Är så jävla stark!). jag är alldeles för driven och målmedveten för mitt eget bästa ibland. Då är det svårt att säga "tack men jag mår nog inte riktigt bra". Och att ställa in jobb känns mesigt. Så då gör jag mitt jobb (i detta fall handlar det givetvis om jobb i plural dessutom) och jag gör det bra. Sen kommer jag hem och lägger mig ner och dör. End of story.

Sitter ensam i soffan med mitt honungsvatten kryddat med ingefära och kanel. Kurerar mig med diverse antiinflammatoriska "naturläkemedel" och hoppas på det bästa. Hittade nyss en film om coco chanel som jag startade. Blir så sjukt inspirerad av dessa gamla filmer, fantastiskt vackra med spektakulär klass. Insåg att ett glas vin hade varit mer passande än mitt honungsvatten dock, men vad göra? Vin blir det imorgon, that's for sure. Så när jag nu har sett drygt tjugo minuter in i filmen slår det mig att den är på franska. Älskar franska så det är ju bara positivt. Men den är otextad. Och här snackar vi problem. Nog för att jag kan presentera mitt namn på språket men mer skillad än så skulle jag under inga omständigheter skryta med. Dessutom hade en lika djupsinnad själ varit att föredra som sällskap. Tänk att kunna dricka vin och förundras tillsammans med någon. Istället för att sitta här ensam. Detta är konst. Vem vill titta film med mig?

https://cdn2.cdnme.se/cdn/8-2/546449/images/2012/pic_50944f4be087c369741eaaa9.jpg" class="image">

Vad gör man när man har en timmes lunch på jobbet?

Då startar vi väl igång denna dag med honung- och ingefärste, jacka och värmekudde. Intalar samtidigt mig själv att jag pluggar, men i själva verket ligger boken kvar på samma uppslag som igår. Men men, man får passa på att kura när tid finns, sen är det fullt upp. 8.45 har jag ett zumbajobb att utföra och omedelbart därefter kallar det vanliga arbetet. När vi ändå är uppe i varv så fortsätter vi med att köra direkt från jobbet till svärföräldrarna och äta gås. Drömmer om ett dygn. Om ett dygn sover jag gott.

Fattar ni?

Har lagt mig tillrätta i soffan. Har legat på samma plats sen jag kom hem. Är uppriktigt sagt för trött för att gå och lägga mig. Och hur går detta ihop? Imorgon är jag all busy och jag bara längtar efter min nya säng, men får i några veckor nöja mig med den gamla. Och just nu längtar jag efter att bädda ner mig under täcket, vet bara inte hur jag ska förmå mig att komma dit.

Konstigt att huvudet känns som kola när den enorma mängd snor jag har snutit ut kommer därifrån. Sen till en fråga som är lite kopplad till detta. Är det brist på självdisciplin när man sitter sjukt opepp med skadad kurslitteratur framför sig? Är det brist på självdisciplin när man är sjukt opepp eftersom att man ändå inte förstår ett dyft av vad kvacksalvaren till författare vill få ut av sin ointressanta text? Jag vet faktiskt inte det. Samma sak upprepas om och om och om igen. Trots detta förstår jag inte syftet. Snacka om dålig pedagogik, jag hade känt mig fett misslyckad. Varför är det alltid så att man längtar fram i tiden, bara för att längta tillbaka när man väl är där? Och varför hittar man alltid nya saker att vilja ändra på? För att man förändrad med tiden såklart, jag vet, men ibland bara undrar man ändå. Just nu längtar jag tillbaka till London, så därför längtar jag tre veckor fram i tiden. Då är jag där igen. Underbara, älskade London. Som jag saknat dig.