Latexsara

Den här kaosartade dagen inleddes med försovning, hade ändå ställt tre alarm för att jag skulle hinna upp i riktigt god tid och förbereda. Så det var mycket tacksamt att bli väckt av en kollega idag. Verkligen. Följaktligen har den här dagen varit helt upp och ner, människor är fan inte kloka alltså. Det känns som att mitt hår står åt hundra olika håll, men det gör det i alla fall inte. Jag kollade mig i spegeln för att vara på den säkra sidan. Nu önskar jag att klockan kan slå sex så att jag kan få gå hem. Känner jag mig själv rätt så kommer jag inte att ha någon ro till att skriva mer idag så jag säger det redan nu. GOTT NYTT ÅR ! Vi ses på andra sidan.

Det har gått i ett och plötsligt blev klockan elva. Känner mig tröttare än någonsin och behöver sömn. Hungern knackade dock på dörren och jag bestämde mig för att trycka ner tre rostade mackor. Så nu sitter jag här. Trött men i alla fall mätt. Det blir säkert bra imorgon. Klart det blir, men det hade varit trevligare om det varit under andra förutsättningar. Nu är det hur som helst som det är och jag tänker dra täcket över huvudet.

Igår kokade jag tre kilo potatis till vår potatissallad. Jag kokte dem så bra så att jag överkokte dem. Fick ett mindre psykbryt och låste in mig på toaletten ett tag. Sen gick jag ut, satte mig i bilen och körde för att köpa nya. Så började vi om igen. Eftersom att vi har så gott om tid så gör vi allting två gånger, visst!? Nej då, vi tänker positiva tankar och tar nya tag. Ska bara hinna med att äta kalkon hemma hos mamma och pappa ikväll med.

Jag trivs väldigt bra med mitt liv just nu. Jag vet att jag gnäller och klagar lite emellanåt, försöker tänka positiva tankar alltid men ibland går det ju mer motigt än annars. På något underligt sätt tror jag att det ger mig min energi. Gnäll gnäll, och sen är det bra liksom. Så har jag hämtat andan och rensat kroppen, och tvingar mig själv att bara göra. Så gör jag och växer en liten centimeter varje gång. Jag längtar lite tills att detta är mitt liv. Jo visst detta är ju mitt liv, men mer mitt liv på det sättet att det är mitt yrkesliv. Tänk att få arbeta med att övervinna hinder, växa som person och få betalt till på köpet! Vara en yr höna med million things going on kommer jag nog alltid att vara, men vara det och ändå veta var man hör hemma. Tänk det ni!

Och tack för att du snart är förbi..

Idag har jag kräkt av mig lite och allting känns mycket bättre. Vi ska nog kunna få ihop'ett. I morse tog vi med termometern ut i uterummet, där vi enligt första utkastet av planeringen skulle ha vår sittning på nyårsafton. Termometern visade -2. Fint det. Efter ytterligare ett avhopp beslutade vi oss för att faktiskt sitta inomhus. Eh, och ja, mitt bloggliv är helt dött just nu.

SORRY !

Ojdå, jag sov visst till klockan elva. Gissa om det var längesen!? Började direkt känna mig stressad och funderade över hur jag skulle hinna med allt den här dagen. Sen pausade jag. Andades lite. Slog bort känslan av stress och tänkte istället hinna med vad? Här finns inget att hinna med. Jag är en vuxen människa, och jag gör vad jag vill. När jag vill. Så känner jag idag. Underbart att många personer vill träffa en, men den här dagen tar vi som den kommer. Och just nu ska jag njuta av mig frukost helt i lugn och ro.




Titta! Min nya mason.

Jag har bevisligen varit riktigt riktigt snäll i år. Blivit helt bortskämd idag och ska nog bädda ner mig nu för att invänta morgondagen. Så mysigt när man vaknar på juldagsmorgon och plockar upp alla fina saker man fått. Bara sitta och titta och glädjas. Känner mig sååå nöjd med allt! Tack tomten!

En riktigt god jul! Radion spelar halleluja, vacker låt. Som får mig att tänka på begravning. Så nu slutar jag skriva innan det blir för deprimerande! A very merry xmas !

Somnar vilken sekund som helst. Tog en baileys innan bingo och det gjorde mig inte piggare. Imorgon är det julafton, är inte det stört? Hur roligt är det sen att man vann två sverigelotter på första spelet.. Kul att spela vidare med det i bagaget. Lär ju inte vinna något mer! *otacksam*

Sa ju att jag eldade på.

Den är den tjugotredje december. Jag sitter vid bordet med fyra tända ljus, skinkmackor och pepparkaksfil. Hur jävla sjukt är inte detta? Min kropp är kvar någonstans i november och jag vet inte riktigt hur den ska komma ifatt. Man jagar och jagar men kommer ändå aldrig fram. Just i denna sekund ångrar jag mig en liten aning, lovade att börja jobba klockan nio istället för tolv. Säkert den där förra söndagen som tar emot, att jag valde att avstå mitt pass till förmån för vila. Så nästan hela den tiden tar vi igen idag och sen kan jag möjligtvis få slippa känna skuldkänslor! Det är bara idag med, sen tar jag tre dagars julledigt. Det var längesen det!

Ensam och övergiven ikväll, tröstar med vin och paketinslagning! Känner mig lite sentimental, hallå! Skärpning. Känner medlidande med bästa papi, som opererades idag och har ont. Jag kan vara kall, men mot mina loved ones är jag världens varmaste vid tillfällen som detta. Hade gärna varit med dygnet runt och bara burit, så tacksam är jag över allt han har gjort för mig. Men nu finns ju inte den möjligheten, så jag får nöja mig med att försöka förmedla min kärlek på de sätt som går. Skål för det!

En ny arbetsdag hägrar. Jag har sovit som en stock och jag tror på fullaste allvar att jag vaknade utvilad. Kan inte förstå hur detta har gått till, då jag nog hade behövt sova i två dygn för att få tillbaka all energi som bara pumpat ut. Bort. Iväg. Får tacka min fantastiska återhämtningsförmåga i guess?! Alternativt väntar en dipp som inte är ur denna värld. Nu är det hair and makeup så jag hinner hitta parkering innan arbetet. Min lilla snöboll är visst i vägen överallt.

Klockan 23.53 skickade jag, gråtfärdig, in min hemtenta med hjärtat i halsgropen. Två minuter innan deadline. Vilken planering. Katastrofalt. Har världens huvudvärk och känner mig lite splittrad över min inlämning. Vet liksom inte riktigt ifall jag kan stå för vad jag har skickat in. Känns vemodigt. Hatar att företräda presentationer som jag inte riktigt själv kan stå för. Nät jag hade tryckt på spara och skicka in hade jag inte en aning om vad jag skrivit. Min hjärna är grööööt. Seg jävla havregröt. Och hur kan man liksom övertyga andra om man inte kan övertyga sig själv? Nej, vet ni vad? Nu släpper jag skolan i en vecka och tar julledigt. Det betyder: nu släpper jag skolan i en vecka och jobbar istället.

Idag stod klockan på 0800 och en planerad långfrukost skulle avnjutas innan arbetet kl 1000. Så vad händer? Klockan 0900 vaknar jag med ett ryck. Ett sånt där ryck man vaknar med då man är övertygad om att man försovit sig. Jag har drömt djupa drömmar om frustration inatt. Om att göra färdigt arbeten. Då man under tidspress arbetar med produkten som ska färdigställas, men när det inte fungerar. Relaterar detta lite till min nuvarande livssituation faktiskt. Idag förbannar jag mig själv för det faktum att jag återkommande tackar ja till jobb. Ja ja ja ja ja. Min hemtenta (som lämnades ut i tisdags kl 0800) ska lämnas in kl 23.55 och jag arbetar till kl 19. Grattis Sara, du har några timmar på dig att komma på ett upplägg och formulera en större del text. Varför har hon inte gjort den tidigare då? frågar ni er säkert nu. Jo, för jag har inte haft tid. För jag har JOBBAT! Ikväll kan vi snacka om att flumma, det säger jag bara. Sen blir det bums i säng för att imorgon välkomna en ny arbetsdag. Och på lördag. Och på söndag. Nu har jag kastat i mig frukosten utan att tugga för mycket * tar för lång tid * och fylls av en känsla av att vara så stressad inombords att jag bara vill lipa. Gråta hysteriskt. Men vad fan hjälper det. Bit i det sura äpplet och lär dig till nästa gång, så skulle ni säga.. Right!?

Godmorgon. Min kropp behöver massage. Någon som skulle kunna tänka sig att ge mig det? Gratis förstås. Somnade på tåget och höll på att missa mitt stopp. Vaknade med ett ryck när dörrarna öppnades på centralen, slängde på mig jackan och sprang ut. Nu behöver jag ännu mer massage.

Det vankas hemtenta, och i lektyren skrivs det om vackra ord. Som nedanstående.

Idag hade jag kunnat offra min ena fot bara jag hade fått stanna i sängen. Riktigt trött och ont i varenda muskel. Jag älskar träningsvärk, det brukar jag mena när jag säger det, men det var ett tag sen jag hade riktig träningsvärk. Åh ni vet när det stramar så mycket i låren att man knappt kommer ner för trappan! Jo jag gillar det, men jag gnäller lite samtidigt. Mest inombords. Tycker synd om mig själv. Varför då kan man undra?! Gör ju det för min egen skull. Söndagen gjorde mig i alla fall sjukt pepp på mer träning! Behöver någon som säger åt mig att köra lite till. Lite mer. Hade planer på att reprisera det hela imorgon men det visade sig bli några timmars arbete istället. Det kan man ju inte må dåligt av. Tjäna pengar istället för att göra av med. Eller?

Min arma kropp. Det var längesen mina muskler ömmade på det här sättet! Känns så jävla skönt, men imorgon kommer jag att ha stora svårigheter att bara ta mig fram. Det har varit en riktigt bra dag detta. Kom en bra bit på mitt uppslag till inlämningen, fick tentaresultat godkänd samt körde ett svettigt zumbapass. Imorgon avslöjas projektvinnarna i andra kursen, känns som att det kan gå hur som helst. Men det går nog bättre än vad jag gör. Fattar ni!?

Jag bytte bort, eller gav bort, mitt jobbpass igår. Idag är jag så trött med skön träningsvärk i kroppen. Älskar träningsvärk! Men det var nog tur, att jag valde att inte arbeta.. Hade aldrig kommit upp idag annars. Och det hade inte blivit ett spontant kettlebellspass! Är riktigt glad att C fick med mig på det. Inte för att jag var svårövertalad direkt, men vi började prata om det trettio minuter innan start när vi satt hemma hos dem på fika. Och den där fikan, kan jag ju säga, satt uppe i halsen en halvtimme senare när jag trodde att jag skulle kräkas.

Såg dock inte lika snygg ut som nedanstående när jag tränade.. Det är ett faktum.

Egentid. Egentid är något jag värderar riktigt riktigt högt. Jag har märkt att jag kan ha väldigt svårt för att umgås med samma människor under en lång tid. För lång tid. I synnerhet min familj. Alltifrån mamma, pappa och syster till sambo. De människor man älskar mest är faktiskt dem man ibland kan ha svårt att vara i samma rum som. De som går en på nerverna. De som man själv kliver på. Många gånger. Man "behöver" inte uppföra sig på samma sätt som i andra sociala sammanhang där manners är ytterst important. Där man måste ta "hänsyn" till andra människor. Där man låter någon annan gå före bara för att vara snäll. Där man inte tjatar om saker på samma sätt. Och så vidare. Grov generalisering. Man hjälper ju inte heller främlingar på samma sätt som sin egen familj. Ärligt talat bryr man sig inte om främlingar på samma sätt. Herregud, hur skulle det sett ut!? Då hade vi varit manodepressiva allihop! Men många gånger, allra oftast, är man hårdast mot den man älskar. Om detta är rätt? Tja, någonstans är det kanske så det ska vara. Om man gör det av kärlek. Om man är ärlig. Och om man står för sin egen person. För man bär varandra ändå.

Godis. Det äter vi nu igen. Varför envisas man fastän man mår illa?! Well nu skiter vi i det för jag får bara ångest. Längtar efter en restaurangkväll med massor med gott vin och en efterföljande bio på det. Mmm. Köpte julgran idag. En vit plastig variant. Alltså sorry men jag tror att jag hatar julen. Den är ju jättemysig och allt det här, men all hets! Måste städa pynta fixa dona köpa julklappar ha bra idéer baka göra ditt och göra datt. SÅ. Det blev en plastgran, för jag pallar inte. När det var dags för ljusslingan fick jag ett av mina små spel och det hela slutade med att vi har en fin klädd gran, utan ljus.

Då var vi redo igen, dags att jobba. Eller snart då, klockan sju. Tur det för här sitter jag och äter frukost och är egentligen inte redo alls ännu. I eftermiddag köper vi banne mig gran. Och jag ska bara be att få berätta att det inte blir annat än en vit jävel i plast. Bra när man kan skylla på allergi men i själva verket hatar jag att granarna efter ett tag luktar kattpiss och att man även hittar granbarr långt in på våren. Nej hu, så gärna städar jag icke.

Gick förbi och vinkade innan idag. Längtar efter imorgon kl 13, då slutar jag min jobbdag.

Fryser och svettas. Fryser och svettas. Fryser och svettas. Ni vet. Jag hatar vintern. Man klär på sig men fryser lik förbannat ändå. Så går man in bara för att svettas som en gris av kläderna man har klätt på sig. Till kontentan av det hela då, man luktar svett och ingenting annat än svett. Jo det skulle väl vara parfym blandat med svett. Eller deo blandat med svett. Fy fan. Kolla mina fingrar.

Godmorgon. Står för tillfället på Vår lilla station och trängs med ett femtiotal andra människor. Stora förseningar pga ett signalfel. Mycket intressant. Känner på mig att det kommer bli ett nytt värdebevis att casha in.

Jag är så sjuuukt uttråkad. Vad är det för fel på mig? Precis som att det är någonting som fattas. Kan inte sätta fingret på vad det är men jag har en tickande bomb inom mig. Tror att jag hade behövt en riktig utekväll i goda vänners sällskap. Behöver vara lite fri, just nu är jag så fången i mig själv att jag får ont i magen. Vill så gärna hälsa på lillasyster nu när hon åker till Australien med, får fundera ut en plan för detta. Tror det är det som kan vara problemet. Jag har många planer och funderingar i huvudet just nu, men inga direkta lösningar och det resulterar i.. Kortslutning. Tomhet. Drömmar. Illamående. Stakar min väg mot framgång, kommer att stöta på vissa hinder men jag ska satan i min själ lyckas. Förstår ni att det kan vara förvirrande?!

Mina vanor just nu är rena ovanor!!! Kakor och godis VARJE dag har det blivit i ett par veckor nu. Känner mig som värsta sunket, vill bara hyra en säng på gymmet och bo där en månad eller två. BLÄ. Disciplinen är nere på noll. Fattar ni vilken ångest!? Jag mår illa.

Vilken kakdag. Började luciadagen till ära med att äta en lussebulle, moget. Fin frukost. Jag och bästa Anna började sedan vår färd mot första bebisbesöket denna torsdag. Och en fika på det. På väg hem fick vi infallet att göra bebisbesök nummer två. Och så blev det. Lite muffins. Lite pepparkakor. Och lite kaffe för kaffedrickarnas del. Var precis och bytte tillbaka pappas bil mot min egen och står halvt innanför ytterdörren till vårt hem. På språng innan jag har kommit in. Funderar över ifall jag borde äta någon faktisk mat innan arbetet.. Kanske något snabbt. Jobbet kallar klockan tre. Lite spontant även det. Och barnvakter ikväll! Så allting är precis som det ska vara, hörni!

Längesen jag längtade så mycket efter soffan, filten och elden som jag gjorde ikväll. Nu är jag äntligen här och jag har en känsla av att det kommer ta ett tag innan jag kommer upp härifrån. I förmiddags fick jag en liten förhandsvisning av hur nästa termins schema kommer att se ut. Om jag omvärderar en del av mina nuvarande värderingar och väljer att tycka att fritid är något överskattat så är jag väl på hyfsat rätt spår. Om vi säger så. Vi får väl se.. Aja, det visste jag ju när jag gav mig in i detta. Det löser sig. It always does.

Är på jobbet. Har tre lager med kläder och fryser så jag dör. Fattar ni hur kallt det är?!

Den här tog jag från millan för att jag tyckte den var rolig. Hade jag fått plocka ut tre på förhand hade det nog sett på ett ungefär likadant ut, hade bytt ut ett av orden mot ett bättre. Men hello då hade det ju inte varit lika kul heller!

Förbannar mig själv för att i vanlig ordning ha gjort fel val. Varma vantar någon? Mina ligger hemma i byrålådan, där ligger dem ju jättebra! Har även köpt nya vinterskor, i love them men foder kring tårna är något som är obefintligt. Fryser. Ihjäl. Hatar. Vinter. Och. Kyla. Hy.

I rollen som den desperata hemmafrun lyckades jag baka lagom fluffiga lussebullar som smakade riktigt gott. Faktiskt! Skulle ju bakat lite kola också men ärligt talat så pallade jag inte detta då bullarna blev klara kl 22.30.

Så bar det av. På kartan idag står det Ullared. Så hem lär jag komma med en massa överflödig skit men förhoppningsvis även en och annan julklapp. Är så himla jobbigt förkyld, inte riktigt förkyld men ändå förkyld. Är ni med mig? Man känner att man har lite smått ont här och där fast mest begynnande på något sätt. Och halvt täppt i näsan. Andas alltid fnysande genom den då, nynnar på någon refräng ibland med. Ungefär som när man tutar i takt till musiken, fast jag gör det med näsan när jag andas istället. Fullt normalt, jag vet.

Idag har jag haft en ytterst förvirrad dag! Och med det sätter jag punkt.

Dubbel fika hos Millan idag !

Har monterat ny säng halva kvällen och känner mig väldigt tillfreds med resultatet. Vi behövde den. Hoppas den är skön..

Skulle åka nio, vaknade tio, fick åka elva. Började alltså dagen med en gammal hederlig försovning, känner trots detta inte mig utvilad och har mest ont i huvudet. All snö gör ju inte saken bättre heller. Okej hellre snö än regn, men jag som tidsoptimist är sjukligt irriterad på att allting tar dubbelt så lång tid än vad det vanligtvis gör. Och hur roligt är det att gå omkring i sju lager kläder och ändå frysa? Inte roligt alls. Jag är en riktig vinterdeppare som helst av allt hade velat låsa in mig och inte gå ut på ett par månader. Mina heels samarbetar nämligen inte så bra med den här årstiden. Inte min kropp och sinne heller. Usch, men så får jag ångest av att tänka på det viset. Behöver röra på mig. Det ENDA positiva är att luften är frisk. Nej hu, tacka vet jag sommaren när man inte behöver ha så mycket kläder på! Summering, vintern ger mig ångest. Nog talat om det hemska vädret. För övrigt behöver jag färga mitt hår men jag har för tillfället inte råd. Så vill ni starta en insamling går det alldeles utmärkt, skicka ett meddelande bara så berättar jag var det går bra att sätta in pengarna. Alla bidrag mottages varmt.

Julzumba dag två avklarad! Nissen är hemma och har tagit en varm välbehövlig dusch. Hade behövt massage i en hel vecka så stel jag är! Men adrenalinet pumpar så fort jag tänker på yogan (det var den som dödade mig, och i needed it!) det lär väl dröja innan det är dags igen bara. Synd det. Berättade jag förresten att en liten 4årig unge fräste åt mig på jobbet igår? Hon stortjöt eftersom att hon inte fick nåt hon ville ha, däremot hade hon fått kinderägg och massa annat. Jag tänkte rädda situationen så som man vanligtvis gör genom att säga något i stil med att titta här, massa gott ju! Då vände hon sig mot mig och skrek att jag skulle inte tro att jag bestämde över henne. Jag var inte hennes mamma!!!!! Jag tappade, BOKSTAVLIGT TALAT, hakan och det enda jag fick ur mig när jag hade samlat mig var att hörrdu bara för det behöver man inte stå här och vara otrevlig! Då gömde hon sig bakom sin mamma, som inte sa ett knyst! Hade det varit min unge så hade denne för det första aldrig vågat säga så.. Nej fy fan. För det andra hade han/hon fått sig en rejäl jävla tillsägning. Stackars barn egentligen, det är ju inte ungens fel. Min första tanke var att en lavett hade suttit väl på plats, min andra tanke var att det nog var hennes mor som skulle haft den. Kan man inte fostra sina barn och lära dem vanligt folkvett så borde man nog avstå ifrån att skaffa överhuvudtaget. Sen blev jag biten av en förrymd hund också. Hade gärna givit denne en fin spark ut i gatan men det var kunder som såg på så jag bet mig i tungan. Det var inte så farligt dock. Ägaren stod i kassan och bad oss hålla hunden lite till. Ska bara betala! Mm. Man slutar aldrig att förundras.

"Alltså du är så jävla snygg så du kommer att få vilket jobb som helst, du behöver inte ens ha bra betyg!"

Tackar Emelie T för denna fantastiska komplimang och kan även meddela att min allra första pitch faktiskt gick ganska bra. Vi kanske inte vinner hela skiten, men vi kan i alla fall lämna projektet med att känna oss jävligt nöjda. Känner mig himla hemma i klädseln by the way, så här hade jag kunnat arbeta. Just my style. Då var det bara sista delen kvar nu, rapport!

Plugga manuskort plugga manuskort


Plugga manuskort plugga manuskort


Plugga manuskort plugga manuskort


Plugga manuskort plugga manuskort


Plugga manuskort plugga manuskort



Behöver verkligen plugga manuskort. Så varför sitter jag här?!? Ska försöka ta en bild senare idag.

Zumba, zumbatomic, julzumba, julfika, julskyltning, arbete. Nu - kom hem. Så sorry för allt i världen att jag inte har SKRIVIT.

En heldag med gym och träning. Känns så jävla bra i kroppen! Känner pulsen i varje del av min kropp. Vi körde ashtanga yoga med en utomstående instruktör i eftermiddags. Jag är helt mör i kroppen, på en skönt sätt. Skulle väldigt gärna köra samma sak igen, tror nämligen att yogan kan vara ett passande komplement till zumban. Har alltid gillat yoga. Rogivande och sjukt tufft samtidigt. Allra helst hade jag velat köra precis just nu, NU på en gång! Eller imorgon. Fast det kan bli lite besvärligt med ett redan fullt schema. Älskar detta.

Det är första december och jag kan inte förstå var det här året har tagit vägen. Imorgon är det första advent och jag har inte ens plockat fram julgrejerna. Hur ska jag hinna? Upp och hoppa om det ska bli något av den här dagen.