Latexsara

Snackade om en konstig känsla igår, den har legat hos mig hela natten och var fortfarande kvar nu när jag vaknade. Saknad. Tror att det är det. Känns i hela magen, ut i armarna, ner i benen. Jag saknar inte Sis än, vi sågs ju igår! Men det känns precis som att kroppen på något sätt har ställt in sig på saknad, den är beredd på det som resten av jag inte är beredd på. Tre månader, minst, tills att vi ses igen. Och så är jag avis. Har aldrig haft en så stark längtan efter Australien som jag har nu. I ärlighetens namn har det aldrig lockat mig förrän Sis började prata om det. Nu vill jag så jävla gärna åka dit. Och jag vill backpacka, ut i världen och se saker, uppleva saker, skapa minnen, fotografera, bara vara. NU. Men tre månader går fort, ska boka minstett par veckor! Gärna mer.